Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kelter, merovinger och karolinger, av Holger Arbman - Merovingertidens bildkonst - Karolingisk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Ar b man
Incipit — här börjar — utformat
i »djurbokstäver» i en handskrift
i Oxford, omkring 800, långt
rikare än de djurbokstäver man
finner i 700-talets frankiska
handskrifter och vittnande om att en ny
tid bryter in.
få en långt konstnärligare och rikare utformning. Ett utmärkt prov på
dessa mer fantasibetonade djurbokstäver ger en handskrift i Oxford,
Det är ordet incipit ( = här börjar) som utformats på detta vis (det stora
I:et syns ej på bilden). Det verkar kanske närmast i sin helhet som ett
cirkusuppträde, men djuren var för sig är betydligt mer levande och
uttrycksfulla än man är van att finna i denna konst. Man har kommit fram till
tröskeln till en ny tid. Andra klosterskolor med starkare konstnärliga
begåvningar tränger snart undan de sista resterna av de merovingiska
klosterskolornas skapelser, det var en konst, som icke hade livskraft nog
att fortsätta och utveckla sig vidare till något nytt. På konstens, liksom
på nästan alla samhällets områden stod stora omdaningar för porten.
Karolingisk konst
Läget var hotande för Frankerriket. På 700-talet trängde araberna
fram från sydväst, senare kom avarerna från öster, i nordöst låg saxarnas
oroliga område och bortom dem hotade slaverna. Karl den Store (768—
814) måste praktiskt taget under hela sin fyrtiosexåriga regeringstid
föra krig för att trygga sitt väldiga rikes gränser, det rike som kan
betraktas som det första västerländska storriket. Inåt tryggades freden genom
en förnuftig administration, de sociala förhållandena förbättrades och
den frankiska kyrkan blev nu en romersk universalkyrka för mellersta
och västra Europa. »Okunniga duga ej att förkunna Guds lag för andra»
står det i ett av Karl den Stores kapitularier (förordningar). Konungen
insåg, att om det karolingiska riket skulle kunna utvecklas och även
kulturellt intaga en ledande ställning, fordrades det, att de mer eller
mindre barbariska frankerna erhöll en humanistisk fostran. För detta
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
