Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kelter, merovinger och karolinger, av Holger Arbman - Karolingisk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Arbman
Vid första påseende kan denna skulptur förefalla vara yngre, från
ottonsk eller tidig romansk tid, men då man studerar detaljerna
närmare, kapitälet, händerna, ansiktet, finner man att den måste vara
karolingisk, troligen senkarolingisk. Men utan tvivel är det här, särskilt
i dräktbehandlingen, mycket som är ett förebud till den romanska konsten,
som den utformades i Burgund. Det skulle emellertid dröja länge innan
den enkla, nästan litet tafatta framställningen skulle vika för den
tidigromanska konstens raffinerade behandling av människobilderna.
Från sydfranskt område, Nimes-Avignon, känner man några
fragment av karolingiska stenplattor, vilka ger oss en antydan om en nu
så gott som helt förlorad karolingisk konstart. Man skulle kunna kalla
det teckning i sten. I den fullkomligt plana ytan har figurernas linjer
kraftigt huggits in. För att ge bilderna rikare liv har konstnären
stundom låtit en tunn, grunt huggen fåra följa de djupare linjerna.
Därigenom får man ett intryck av skuggning, bilden får i viss mån samma
effekt som en pennteckning. Trots att endast några smärre fragment
bevarats, får vi dock en klar uppfattning om denna stenkonsts kvalitet
(bilden sid. 273). Lägg märke till med vilken utomordentlig säkerhet
hästhuvudet på fragmentet med den ridande konungen är tecknat.
Man kan också i de andra fragmenten spåra en viss personlig
karakteristik av ansiktena, särskilt hos männen med de solhjälmsliknande
huvudbonaderna.
Dessa reliefer låter oss ana, att det fanns en betydande stenkonst.
Även av friskulpturer finns ytterst litet bevarat. Det är framför allt den
berömda ryttarstatyen i Louvren, som enligt traditionen skulle vara
en bild av Karl den Store. Det är ett medelmåttigt konstverk, utfört
efter en antik ryttarstaty, troligen är hästen dock ej från denna tid utan en
yngre komplettering. Däremot är materialet av illustrerade handskrifter,
elfenbensarbeten och delvis även guldsmidesprodukter så rikt och av så
hög kvalitet, att man kan urskilja vissa betydande konstnärliga centra
inom riket och följa de främmande impulsernas inverkan på den
karolingiska konsten.
En av den karolingiska konstens stora nydaningar är att
bildframställningen, människogestalten, fick en långt större betydelse än tidigare.
Det är i regel icke självständiga skapelser man möter. Senatika,
kanske framför allt syriska förebilder har flitigt utnyttjats. För första
gången blir människoframställningen det väsentliga i den västeuropeiska
konsten. I de merovingiska handskrifterna har visserligen
evangelist-bilder spelat en viss roll, men nu möter oss också en berättande konst,
de heliga böckernas skildringar översatta i bild.
Man kan lokalisera handskrifterna till flera stora skolor. Jag kan här
endast nämna några av de mest betydande. Till de äldsta av dessa hör
palatsskolan i Aachen, och en Trierskola. Dessa handskrifter, från början
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
