Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltida bildkonst, av Rudolf Zeitler - Italien till 1100-talets slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medeltida bildkonst
Kor snedtagningen, marmorrelief i katedralen i Parma av Benedetto Antelami, 1178.
Johannes ur en grupp med
kors-nedtagningen från domkyrkan i
Tivoli. Kort efter 1200.
håll som kroppen i övrigt, rör sig Cefalü-figurernas blickar friare —
kroppen kan vara vänd mot höger, huvudet rakt fram, men blicken
går mot vänstei.
Mitt i all guldglans bevarar dessa män något av mänsklighet och
individualitet, som deras samtida franska bröder — kolonnstatyerna i
Chartres’ västportal från 1130-talet, se s. 304 — icke har.
Den österländska kristendomen och dess konst präglades icke av
samma förkrossande fruktan inför det heliga som Västerlandets under
tidig medeltid. Det var en ström av varmare religiositet och mänsklighet,
som Bysans sände mot väster.
Denna fromhet förhärligade inte bara Kristus som allhärskare, den
fördjupade sig också i hans lidande. Från Bysans får Italien ett bildtema
som Korsnedtagningen, där vi ser Josef från Arimatea och Nikodemus
sysselsatta med att ta ned Jesu döda kropp från korset, medan Maria
och Johannes står gråtande invid. Så har Benedetto från Antelami
framställt scenen i en stor marmorrelief 1178 i domkyrkan i Parma,
så är den också skuren i trä i en uttrycksfull grupp i domkyrkan i Tivoli
(något efter 1200).
I dessa verk ligger tyngden inte på den tillbedjansvärde Herren,
utan på hans omgivnings sorg. Det är inte längre gudomen som
framställs, utan människornas (låt vara att de är helgon) förhållande till
gudomen, och därmed en rad nya känslor. Vilken ömhet har
konstnären icke givit åt den döde Kristus’ ansikte! Han har inte tecknat
pinan och smärtan, han har inte vanställt den döde (det gjorde senare
främst de tyska konstnärerna, se s. 332), utan mildheten och stillheten.
19
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
