Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltida bildkonst, av Rudolf Zeitler - Italien till 1100-talets slut - Frankrike till 1100-talets mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rudolf Zeitler
Han har undvikit tunga eller kantiga former och arbetat med långt
dragna och mjukt glidande kurvor.
Redan under uoo-talets senare del uppträder således i Italien en
känslosam, lyrisk stil, självständig gentemot Frankrikes konst, men skymd
av den senares mäktiga utbredning över Västerlandet.
Frankrike till 1100-talets mitt
Trots rikedomen i den tyska produktionen och skönheten i den
italienska ligger den »romanska» tidens konsthistoriska tyngdpunkt i
Frankrike. Också där fanns under medeltiden, liksom i Tyskland och
i än högre grad, en mångfald av nu förlorade verk från antik och
forn-kristen tid. En ung konst brukar vara omättlig och glupa efter
förebilder var den kan få dem. Det märks också på den romanska konsten,
som tillgodogjorde sig till och med arabiska mönster. Hur kunde denna
konst ändå nå en enhetlig stil? Man kan här peka på miljön och på
tidens idéer.
Födelseorterna för den nya romanska konsten var grevehovet i
Tou-louse och klostret i Cluny. Det blev två riktningar, som konkurrerade
med varandra. Den höviska stilen kunde dock inte göra sig gällande
så mycket som munkarnas, redan av det skälet, att idéerna även för den
förra formades av kyrkan. Men Toulouse hann att ge de kyrkliga ämnena
sin förfinade prägel några år innan klosterstilen fullt utbildats.
Av den glansfulla »romanska» miljön i Toulouse är endast få
brottstycken bevarade, främst kyrkan Saint-Sernin med sina marmorreliefer,
portal- och kapitälskulpturer. Ett mästernamn är bevarat: Bernardus
Gelduinus, år 1096.
Kapitälen visar tydligt, hur antikens elegans lever kvar i Toulouse.
Bakom deras form kan man ännu skönja det korintiska kapitälets rikt
sirade korg och voluter. Inför de stora marmorrelieferna bör vi mindre
fästa oss vid stelheten (det är ju ett subjektivt intryck) än vid finheten
i stenbehandlingen. Det är svikt i veckens linjer och rikedom i hårets
ornamentspel. Figurernas gester är behärskade av hövisk grandezza.
Det är sådana drag som skiljer Toulouses konst från munkarnas.
Klostren — inom ett agrart samhälle — uppträdde både som
producenter och konsumenter av konstalstringen. Också idéerna bestämdes
av munkarna. Det andliga livet under 1 ooo-talet formades av visionärer.
De förlänade åt tiden sin känsla för det övernaturliga och sin trängtan
efter de förborgade sanningarna. De bildverk, som de lät mejsla, är
icke teologiska kommentarer, utan theophania (gudsuppenbarelse). Den
gud, som blir synlig i klostrens portalreliefer och absidmålningar,
är icke Mästaren, ej heller den Korsfäste, utan Skaparen, som utgjuter sig
i skapelsens gestalter och i vilken allt liv strömmar tillbaka vid domen.
En av marmorrelieferna från
domkyrkan St.-Sernin i Toulouse. På
skriftbladet som ängeln håller i
handen står på latin »helig, helig,
helig», som var änglarnas lovsång
inför Gud. Från slutet av 1
ooo-talet.
Kapitäl från koret i St.-Sernin
i Toulouse, 1 ooo-talets slut.
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
