Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltida bildkonst, av Rudolf Zeitler - Frankrike till 1100-talets mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rudolf ^eitler
En scen ur Lazarus’ historia,
evangelisten Lukas och Abraham
med Lagarus’ själ i skötet. Relief
på vänstra väggen vid ingången på
västtornets sydsida, klosterkyrkan
i Moissac. Från omkring 1120.
Lazarus’ själ redan mottagen vid målet och vilar i Abrahams sköte. Och
bredvid Abraham sitter evangelisten Lukas, som pekar på en skriftrulle
och berättar hela liknelsen för oss.
Bilden är således ingen enhet i modern bemärkelse. Avsikten var
inte heller att skapa »konst», utan att berätta så åskådligt som möjligt
för enkla kyrkobesökare. Det är tydligt att tympanets skulptör har spänt
sig mera än Lazarus-reliefens. Den förre hade ju en ojämförligt mera
grannlaga uppgift att fylla. En hjälp och en sporre hade han därvid i
Majestas-Domini-bildens omfattande tradition sedan fornkristen tid.
Lazarus-bilden och de övriga undervisande scenerna däremot är
nyskapelser i den cluniacensiska förkunnelsens tjänst.
Till dessa bildverk, som antingen förhärliga Gud eller undervisa folket,
träder ett otal av fantastiska framställningar, ofta utgående från läran
om syndernas helvetesstraff, men i många fall alldeles fria
fantasiskapelser. De romanska skulptörerna har mejslat vidunderliga varelser, halvt
djur, halvt människa, hemska sammanblandningar av olika organiska
former. Ur ett bladornament kan plötsligt växa fram ett ansikte, en
djursvans kan sluta i ett huvud. Här uppenbarar sig friare än i den
religiöst-tematiskt bundna konsten tidens åskådningar. Man kan häri se
primitiv magi, demontro och animism. Stenen lever. Men det är riktigare
att förklara dessa spökbilder ur medeltidens sätt att se verkligheten:
alla ting har sin existens endast genom sin hinsides relation — vad som
icke finns i anden eller i drömmen, äger ingen verklighet. Sinnevärlden
fick träda tillbaka för visionerna (se också bilden sid. 10).
Kapitäl med odjur i Saint Eutrope
i Saintes, 11 oo-talet.
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
