Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltida bildkonst, av Rudolf Zeitler - Frankrike till 1100-talets mitt - Högmedeltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rudolf Zeitler
detta kunde medeltiden läsa hos Isidorus av Sevilla eller Honorius av
Autun. I mitten av denna brokiga skara, nära Kristi fötter, står två
stora gestalter, Petrus och Paulus.
Vézelay var en vallfartskyrka, och där kunde en framställning, som
talade om missionen, vara på sin plats. Också här är det predikande,
undervisande eller berättande draget tydligt. Evangeliet skulle förkunnas
till alla folk under himmelen och alla tider — därav de främmande
folkslagen och djurkretstecknen. I motsats till de tidigare omtalade
romanska skulpturerna saknar Vézelayreliefen de skrämmande dragen.
Om synden och dess straff talas i stället i kapitälbilderna inne i kyrkan.
Tympanonbilden strålar av andlig aktivitet och hänförelse. Apostlarna
är alls inte skräckslagna av undret. Mer än i något annat romanskt
skulpturverk bildar figurerna inbördes grupper, gestikulerar, talar med
varandra, hjälper varandra (fältet överst till höger om Kristus!), eller
rör milt vid varandra (apostlarna längst till höger). Mot detta svarar
finheten i dräkterna och det rika spelet i de fladdrande vecken.
Ett annat cluniacensiskt kloster är Beaulieu (Corrèze). I dess
tympa-non framställes Yttersta domen. Det tycks ha varit detta verks skapare,
som kallades till klostret St.-Denis utanför Paris, där abboten Sugerus
renoverade kyrkan på ett epokgörande sätt, både vad arkitekturen,
skulpturen och glasmålningar beträffar. St.-Denis blev gotikens
födelsekyrka.
Högmedeltid
Städerna hade utvecklats under 11 oo-talet och steg till allt större
betydelse under de följande tre århundradena. De blev kulturens centra
som klostren under de föregående seklerna. Stadsnäringarna kunde
bjuda konsten ett materiellt underlag, som inte klostren förmådde ge.
Fj ärrhandeln hade sträckt ut sig under n oo-talet och skapat rikedom
hos enstaka köpmän, som sedan satte hantverket i arbete. Medan den
tyska kejsarmakten förlorade i betydelse, lyckades Frankrikes konungar
att tränga tillbaka de stora lantherrarna, vilket kom städerna tillgodo.
Stadsfolket och biskophoven godtog gärna en livfullare och mera
prunkande stil än den klostren hade alstrat. Så gjorde St.-Denis’ skola.
Naturligtvis slog denna »unggotik» (noo-talets senare del samt 1200-talets
första två årtionden) inte igenom överallt på en gång. Men dess
verkningar nådde långt, också utanför Frankrike. Den så kallade
»senromanska» konsten i Tyskland (uttrycket används här inte i
fortsättningen) har fått ett kraftigt tillskott från Frankrikes »unggotik».
Djävlar hämtar den döendes själ,
från en kapitäl i St.-Madeleine
Vezelay.
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
