Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltida bildkonst, av Rudolf Zeitler - Frankrike under 1200-talets andra hälft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rudolf Zeitler
nenes — får sin apoteose, når solen skinner gjennem de malte glassrutter
inn på stenhuggernes parafraser over alle jordens livsformer iplantevekst
og dyr og menneskekropper» (Sigrid Undset, Norske helgener, s. 60).
Denna konception är Sugers verk. Tyvärr kan vi ej studera den i
hans kyrkas bildutsmyckning, ty den är förstörd; endast några av Sugers
fönster finns kvar.
I St.-Denis’ västportal (färdig 1140) ställde Sugerus stora statyer
framför smygarnas kolonner (numera förlorade). Det var konungar
ur Gamla testamentet, patriarker och profeter. De var huggna i ett med
kolonnerna bakom dem, och stödde således bokstavligen portvalvet och
därmed kyrkan.
Sugerus sammanförde i St.-Denis’ portal tre element till en ny enhet:
tympanonreliefen, arkivoltfigurerna och kolonnstatyerna.
Tympanon-reliefen var särskilt utvecklad i Clunyklostrens krets (se sid. 291),
arkivoltfigurerna finner man främst i landskapet Poitous kyrkor, medan
kolonnstatyernas härkomst är oviss. Den nya anordningen blev förebildlig för
alla stora kyrkor efter 1100-talets mitt. (Möjligen är de äldsta
kolonnstatyerna i Chartres påbörjade före St.-Denis. Den nuvarande
väst-portalen i Chartres har tillkommit långt före 1194 års eldsvåda, men
fått sin uppställning efter 1194.)
Sugerus’ program tvang stenmästarna till en fast samordning av
arkitektur och skulptur. Den romanska skulpturen kunde uppträda litet
varstans på byggnaderna, figurerna fick vara så häftiga i sina gester
som konstnären eller beställaren fann för gott. En figur däremot, som
symboliskt skall bära kyrkan, måste stå rak och stilla. Skulpturen
tekto-niseras, dvs. göres som en byggnad, där bärande och tyngande delar
skiljs åt och konstrueras allt efter sin uppgift i sammanhanget. Omvänt
kom arkitekturen att personaliseras, ty bärandet och tyngandet är
organiska, ja, personala begrepp. En sten har ingen känsla av att den
bär en annan sten — men väl en människa som bär något; hennes
muskler spänner sig mot tyngden. Så spände sig också i Sugerus’ nybygge
strävpelarna mot tornkropparnas tyngd eller valvens tryck.
Först nu, från och med senare hälften av 1100-talet, och i Ile de France
och dess grannlandskap fick arkitekt-skulptören sin egentliga betydelse.
I modern tid sätter man alltid först upp byggnaden och tillkallar sedan
— kanske! — en konstnär för dess utsmyckning. I gotisk tid höggs
portalfigurer, tympana och kapitäl i allmänhet innan de sattes på sin plats. Man
måste från början enhetligt planera, hur det hela skulle se ut.
Konstnären var verkligen magister lapidum vivarum, de levande stenarnas mästare.
Det första bevarade exemplet på en statyportal efter St.-Denis’
förebild är Chartres’ västportal (börj. o. 1135). Jämför man framställningen
av Majestas domini i Moissac och Chartres, möter man samma elementa
i dem: Kristus omgiven av de fyra väsendena (evangelistsymbolerna)
Interiör från kyrkan i St. Denis,
som visar dess påkostade inredning.
På högaltaret en altartavla i ädel
metall, ett retabulum, med Kristus
i härligheten, på golvet en
orientalisk matta. Målning från slutet
av 1400-talet av
fransk-nederländsk mästare, National Gallery
i London.
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
