Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Att acceptera verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Renässans och barock
Om Genteraltarets mittavla med
framställningen av Lammets
tillbedjan har man antagit att
för-grundspartiet med sitt branta
perspektiv utarbetats av Hubert van
Eyck, medan fjärrutsikterna i
bakgrunden tillfogats av brodern Jan.
Jan van Eycks Johan IV (van
Beuningens samling, Vierhouten)
återger den avbildade mera som
föremål än som personlighet.
ett helt annat sätt än temperan ger möjlighet att låta föremålen stråla
som med ett eget ljus.
Och det är inte endast i fria luften som Jan van Eyck — av Hubert
finns inga andra säkra arbeten bevarade — gör sina ljusiakttagelscr. I
en interiör som kaniken van der Paeles Madonna — också denna är
ett altare med stiftarporträtt — låter han ljusflödet strålkastaraktigt
hämta fram de praktfulla stofferna och föremålen ur dunklet, låter det
spela över blänkande metall och blänka i glasrutorna för att försonande
och förklarande komma till vila på det stränga och självmedvetna
gubbansiktet. Redan madonnans och helgonens blickar och gester visar
på stiftaren; genom ljuset blir hans betydelse än mera framhävd. Hela
tavlan är mera ett porträtt av kaniken än en madonnaframställning i
vanlig mening — något oerhört ur medeltida synpunkt. Van Eycks
förmåga att få ljuset att tala öppnar vägen för nya möjligheter. Plötsligt
uppenbaras här den linje i nederländskt måleri, som tvåhundra år
senare skulle få sina mest gripande uttryck i Rembrandts ålderdomsverk.
Van Eycks och deras samtida hade utvecklat sin naturalism i
anslutning till den virtuosmässiga miniatyrkonst, som mot 1300-talets slut
odlades vid de burgundiska hertigarnas hov. Jan hade sannolikt själv haft
sådana uppdrag i deras tjänst. Dynastiska förbindelser gjorde, att denna
konst blev aktuell även i de norditalienska furstedömena och där gav
uppslag till ett måleri, som starkt bryter av mot det florentinska. Här
möts nordisk och italiensk uppfattning och ger upphov till en glänsande
utveckling.
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
