Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Den uttrycksfulla linjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Renässans och barock
Marco Z°PP° (tillskriven),
Johannes döparen. Sami.
Christen-son, Stockholm.
Möjligheten att med ljusets hjälp
modellera fram människokroppen
demonstrerar Antonello da
Mes-sina för venetianarna i sin
framställning av den helige Sebastian,
Gemäldegalerie, Dresden.
Den uttrycksfulla linjen
Medan dessa konstnärer trevade sig fram mot uttryck, som skulle
komma att dominera högrenässans och barock, fann andra en stil, som
för oss representerar den egentliga 1400-talsandan. Också de renodlade
ett element — mera målmedvetet än de andra — och gjorde det kanske
delvis under intryck av det medeltida förgångna. Det är frestande att
betrakta deras uttrycksfulla linjegestalter som en återvändo till gotikens
konturburna helgonframställningar, även om den andliga bakgrunden för
deras konst är en helt annan. En av utgångspunkterna för denna stil
ligger dock närmare i tiden. Som inspirationskälla för skapare av stränga
linjegestalter kan Donatellos arbeten inte överskattas. Hans vistelse i
Padua, där han skulpterade Gattamelata, satte djupa spår i de
norditalienska städernas konstutveckling. En bild som den Marco Zoppo
(1440—-1498) tillskrivna Johannes Döparen visar hur han eggat intresset
för uttrycksgestalten, vars karaktär ges genom konturen och genom
draperiernas som senor spända veck. Tavlan har ingen bakgrund, endast
figuren har intresserat, det är nästan inte måleri utan skulptur. Zoppo
var bolognesare, men varken Bologna eller det närbelägna Ferrara kan
skiljas från Padua i denna målmedvetna stilvilja. Tydligast blommar den
dock i Ferrara. Galasso Galassis (f 1473) Höst (Berlin) har visserligen
mycket av Piero della Francescas klassiska ro, men man kan inte taga
fel på, att det är den stora figurskulpturen, som har varit konstnärens
egentliga mål. Bakgrunden är huvudsakligen himmel och mot denna
avtecknar sig draperigestalten i ädla kurvor och med kärleksfullt
utarbetade veckkammar i dräktens fall. Det dekorativa och ornamentala börjar
här förhärska, linjen som bärare av uttryck och linjen som pretiös
ornamentslinga blir de båda gränser, mellan vilka utvecklingen går fram. I
Ferrara utbildade Cosimo Tura (ca. 1430—1495) den mångfiguriga
religiösa kompositionen till något som kunde vara drivet i hård metall;
glasglänsande bryter sig vecken på helgonens mantlar och den originella
arkitekturen med sin renässansmöbelartade mångfald av dekorativa
detaljer står hård mot himlen där bakom (altarkomposition i Berlin).
Att också Florens skulle kunna draga dessa konsekvenser ur
Donatellos hårda grepp om verkligheten förvånar inte. Donatello själv hade
rört sig inom ett brett register, där även den hantverksmässiga
deko-rationsglädjen hade haft sin plats. Som en bred ström flyter under hela
århundradet den av honom lanserade dekorationskonsten fram, ständigt
på nytt inspirerad av antika marmorarbeten. I alla dessa
konstnärs-uppgifter, som är till hälften skulptur, till hälften arkitektur —
gravvårdar, predikstolar, ciboriealtaren — möter man de graciöst utformade
puttifigurerna, festonerna och nerförminskade antika arkitekturmotiven i
393
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
