Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Klassisk ro och stor form - Mellan form och innehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mårten Liljegren
överraskning, extas. Inte heller kompositionen som sådan får lämna
betraktaren likgiltig. Den tränger sig på honom genom den kraftiga,
överdrivet stora gestalten till vänster med dess överrumplande
förkortningar, den talar till honom genom det på ingen naturlig källa
återförbara ljusskenet, som strålar från änglagrupp och Jesusbarn.
Lionardos ljusdunkel har här börjat utnyttjas som bärare av
oförklarlig andlig kraft, Mantegnas förkortningar har använts som medel
att frambesvärja extatisk upphetsning. Ty — hur osannolikt det än må
förefalla med en målare av kvinnlig grace och av lekande ljuseffekter
som Correggio — om det är någon konstnär han står i skuld till, så är
det Mantegna. Han har fortsatt dennes strävan att i takdekorationer
förneka valvets tyngd och låta betraktaren skåda in i en öppen himmel.
Kupolen i Parmas dom skildrar Marias himmelfärd, hennes
uppåt-svävande i ett moln av änglar mot det bländande ljuset. Betraktaren
kan inte tvivla: gestalterna virvlar som i Dantes himlavisioner i
fladdrande kretsar, de rör sig naturligt, sedda i sådana förkortningar, som
de borde ses i, de försvinner överst i ljusets töcken. Maria själv breder
ut armarna och ger sig bakåtkastad hän åt sin gudomliga bestämmelse.
Det är ingen psykologisk motsägelse, att Correggio samtidigt är den
erotiska hängivelsens målare. I ett antal dukar har han skildrat den
förvandlade Jupiters kärlekssagor, som de framställts av Ovidius: med
Danae, vilken han nalkas som ett guldregn, med Leda, för vilken han
är svan, och med lo, som han famnar som ett moln. Även här är det
gracen, den behagfulla rörelsen, som präglar det med känslostyrka fyllda
temat. Klassicitetens känslojämvikt, som uppträtt i så många gestalter,
hävdar sig även i dessas bildinnehåll.
Mellan form och innehåll
Den italienska konst, vars huvuddrag vi följt i det sista avsnittet,
kännetecknas framför allt av, att den alltmera skapas för en avancerad
publik, en exklusiv krets av finsmakare. Detta motsäges endast skenbart
av den omständigheten, att dess viktigaste verk är monumentala, det
vill säga offentliga arbeten — väggmålningar, altartavlor, skulpturer —
som skall tala till en bred allmänhet. Man kan ändå inte föreställa sig,
att Stanzernas och Sixtinafreskernas religiositet kunde vädja till andra
än mycket lärda män, och att inte också Giorgiones och Tizians
produktion förutsatte en mycket hög bildningsnivå hos sina betraktare.
I länderna norr om Alperna är förutsättningarna för bildkonstens
utveckling i grunden annorlunda. Naturligtvis bygges också här kyrkor
och slott, som är i behov av utsmyckning, men om man bortser från
den traditionella altartavlan, är det knappast bildkonsten i egentlig
43°
Correggio är också den erotiska
hänryckningens målare. Denna
tavla skildrar efter Ovidius’
berättelse Jupiters och los
kärleksmöte. Guden har antagit
skepnaden av ett moln. Wien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
