Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Den manieristiska lösningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mårten Liljegren
Bosch, Detalj från
Lissabon-al-tarets mittavla.
kritiska. Bosch är annars känd för sina kompositioner i en annan genre,
som inkvisitionens Filip II av Spanien lär särskilt ha uppskattat:
frestelse-och hel vetesscener, i vilka helgon och människor plågas av djävlar och
odjur — halvt levandegjorda tortyrinstrument, halvt djurisk form.
Rikast ter sig hans bildvärld i Lissabon-altarets labyrint av symboliska
gestalter, återgående på medeltida föreställningar, som numera endast
är ofullständigt kända. Här konfronteras Sankt Antonius med groteska
representanter för världslig glädje, med den köttsliga lustans fetischer
och med hemska fragment från en tortyrscen. Detta är den holländska
motsvarigheten till de tyska stormästarnas revolutionspatos, i sin art
vittnande om lika djupa själsstrider och om samma längtan till förnyelse.
Det som ger den nordeuropeiska manierismen dess särprägel, själva
medlet med vilket ställningstagandet pointeras, är att de sålunda
skildrade gestalterna kopplas in i ett naturalistiskt sammanhang, ett
vardagssammanhang. Den gotiska linjefiguren hörde hemma i
altarskåpet, inte i en landskaps- eller kabinettsmiljö. På ett liknande sätt
frambesvärjes ett motsatsförhållande, när gestalterna härledes inte från
Bosch komponerar sina vidunder
av reptiler och andra smådjur, som
förstoras upp och erhåller
mänskliga lemmar. Teckning i Berlin.
444
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
