Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Dynamisk verklighetstolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mar t en Liljegren
cercmonielets och representationens tjänst. Den intima
verklighetsfram-ställningen utan litterärt, religiöst eller politiskt innehåll blev däremot
den nyfödda holländska nationens sak. Det finns en djup klyfta, något
av öppen fiendskap, mellan dessa båda världar, Italien, Frankrike,
Spanien och Flandern å ena sidan, Holland å den andra. Holländsk
genre betraktades i de stora furstedömena som kuriositet, man samlade
den som senare tider samlade orientaliska och primitiva konstföremål.
Helt negativ var som bekant Ludvig XIV, som inför Teniers’ tavlor
yttrade: Tag bort de där markattorna! På den motsatta sidan
försummade inte Rembrandt att parodiera hovbarockens pompösa apparat,
att ge den nakna fula sanningen i ett formspråk, som annars var
förbehållet framställningar av den furstliga gesten och den demonstrativa
religiösa exstasen.
Skilda livsinnehåll utkristalliserades i konsten som skilda typer av
bildverkligheter — redan däri ligger en hänvisning till att den
konstnärliga klyftan mellan intimismen och hovbarocken i själva verket inte var
så stor. Man vill levandegöra realiteter och finner, att man inte behöver
helt acceptera eller helt förkasta renässanstraditionernas bildmedel utan
att man kan välja en tredje väg, som än så länge inte har något namn,
men som en senare tid kom att kalla barock. Michelangelo Garavaggio
(1560—1609) står för oss som en av initiativtagarna till denna nya
utveckling. Som så ofta, när något nytt skall föras fram, blev också
hans idéer till en början missförstådda och tillbakavisade av samtiden.
Han är en målare av religiösa ämnen, men han nekar att ansluta sig
till de manieristiska svärmarnas komplicerade symbolik, där ljus och
skugga, kroppslighet och linjer representerar andliga krafter, och där
gestalternas egendomliga handlingssätt väcker vår eftertanke inte genom
sin logik utan genom sin obegriplighet. Caravaggio ville ge religiösa
sanningar, som om de vore vardagssanningar, befriade från den klassiska
konstens heroiska patos och från en djupsinnighet, som utestänger stora
delar av publiken från konstupplevelsen. Den skolning han tillgodogör
sig — han utbildades sannolikt i Venedig — är därför inte så mycket
manierismens religiösa konst utan dess profana, en Veroneses och
Bas-sanos framställningar av venetiansk verklighet. Den bästa
introduktionen till hans föreställningsvärld lämnar bilden av evangelisten
Matteus, ursprungligen målad för Capella Contarelli i S. Luigi dei
Francesi i Rom, men på grund av våldsam opposition från
prästerskapets sida senare avlägsnad och ersatt med en mindre realistisk
framställning. Han visar den helige mannen i det ögonblick, då han
inspirerad av Guds utsände ängel skriver ner sitt evangelium. Det finns
ingenting av hjältesång eller av mystik i händelseförloppet, både gestalter
och situation är återgivna med en sannfärdighet, som gränsar till det
brutala. Matteus är en enkel ödmjuk man av folket, som sitter samman-
458
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
