Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Dynamisk verklighetstolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mårten Liljegren
Rembrandt, Simons bländande,
Städelsches Kunstinstitut,
Frankfurt, en av världskonstens
brutalaste bildframställningar. Detaljen
visar Delila, som springer undan
med Simsons avklippta hår.
Den torra rationalistiska andan, som präglade inte endast
universitets-livet i Leyden utan även stadens akademiska konstnärstradition —
målaren van Swanenburch (f 1614) var Rembrandts förste lärare —
betydde föga för hans temperamentsfulla ungdomsskapande, i vilket
han så helt och så framgångsrikt gick sina egna vägar, att han på ett
tidigt stadium blev lärare för sina jämnåriga. De psykologiska
experimenten från dessa första år, under vilka han nästan uteslutande målade
och etsade sig själv och sina närmaste anhöriga — inte i form av porträtt
utan som karaktärsstudier — inriktades genom kontakten med
Amsterdam och målaren Pieter Lastman på de konstnärliga ämnesområden,
som vid denna tidpunkt var gångbart mynt i Holland. Bredvid
porträttmåleriet och bredvid det landskaps- och genremåleri, som nu började
växa fram och blev så karakteristiskt för landet, existerade trots allt ett
slags fortsättning på den äldre religiösa konsten, och det var denna
som Rembrandt kände sig särskilt kallad att odla. Men de bilder med
religiöst innehåll, som de holländska mästarna och Rembrandt själv
målade, skilde sig mycket från den äldre traditionens. De var inte
menade som altartavlor utan som väggprydnader i borgarhem och i
profana samlingslokaler, och de tog inte fasta på de religiösa
berättelsernas mystiska innebörd utan fattade dem som historiska dokument,
vars händelseförlopp ägde mänsklig allmängiltighet. När Rembrandt
läste sin bibel — och som hela det reformerta Holland föredrog han
därvid Gamla testamentet — fann han i berättelserna om konungar
och krigare och om Delila och Bathseba människotyper och
beteende
Rembrandt använder sig själv som
modell, när han vill studera de
psykologiska värden, som en
män-niskoframställning kan få genom
variationer i uppställning,
huvud-hållning och fördelning av ljus och
skugga över ansiktet. Etsning.
478
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
