Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Dynamisk verklighetstolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Renässans och barock
normer, som inte nämnvärt skilde sig från dem som han var van att
med vakna ögon och med skarp blick för det karakteristiska, det psykiskt
särpräglade, iakttaga i sin egen värld. När han övergick till konstnärlig
formgivning, var det honom nog att antyda det historiska i
framställningen med ett fantasieggande orientaliskt attribut, en morisk sabel,
en turkisk turban, en antik hjälm. Därigenom blir hans religiösa konst
till själva förutsättningarna en omvändning av det traditionella
italienska programmet: där hade man — som exempelvis Ghirlandajo gjorde
det — i miljöskildringen lämnat en samtidskrönika, medan
människoskildringen drivits mot det idealistiska. Rembrandt vill skapa en
romantiskt suggestiv historisk miljö men litar för människogestaltningen på
sina personliga erfarenheter. Det är emellertid också på ett annat
sätt en ny bibeltolkning han lämnar. Det som fängslar honom under
ungdomsåren — och det är därigenom han visar sig som
barockkonstnär — är människor i upprörda passionerade tillstånd, människor,
som har gripits av lidelse — grymhet, snikenhet, sinnlighet, raseri.
Han väljer bibliska motiv, som nästan aldrig förut hade gestaltats eller
som åtminstone inte hade gestaltats på det sättet, och vänder därmed
ryggen åt vedertagna kompositionstyper. Simsons historia — när han
hotar sin svärfar, när han överlistas av Delila, när han bländas —
Abraham, som utan skrupler vill offra sin son och uppenbarar sig som
en ertappad sadist, när han hindras göra det, Judas, som mottager
lönen för sin förrädargärning, älskarinnan, som med obeslöjad lystenhet
väntar sin sängkamrat — allt detta är de föga uppbyggliga ämnena för
Rembrandts skapande under de första Amsterdamåren, då han börjar
vinna en berömmelse långt utöver stadens gränser just genom sin förmåga
att ge chockartat avslöjande karaktärstolkningar. Dukarna är stundom
Rubenskt stora till formatet, rörelsedynamik och demonstrativt framförd
kroppslighet saknas inte, men färgen hålles ofta inom de snäva gränser
man känner från Caravaggiotraditionen. Och det är också redan nu,
som Rembrandt finner ljuset vara det medium, med vilket han kan tala
tydligast. Ännu starkare än i de stora kompositionerna framträder hans
revolutionerande ljusbehandling i en serie passionstavlor i litet format,
målade för en samtida furste, som beundrade konstnärens djärva och
okonventionella kompositionstalang och hans virtuosa behärskning av
det som barockpubliken främst uppskattade: förkortningar och
ljuseffekter. Kristi uppståndelse visar i förgrunden soldaterna groteskt
tumlande om varandra men leder ögat mot det överjordiska ljuset, som
kringstrålar den utsände ängeln och lyfter framställningen från krass
realism till visionär konst.
1630-talet är Rembrandts lyckliga tid, då han lätt vinner framgång,
överhopas med uppdrag, uppnår social ställning och kan hemföra den
förnäma Saskia van Uijlenburgh som brud. Också karriären som port-
479
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
