Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Dynamisk verklighetstolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mårten Liljegren
Grupporträttens modeller
intresserar Rembrandt endast om han
får framställa dem som delaktiga
av ett intensivt
handlingssamman-hang. Detalj ur Professor
Nico-laes Tulps anatomiska föreläsning,
målad 1632, Mauritshuis, Haag.
rättmålare står öppen för honom, och med bilden av doktor Tulp och
hans auskultanter vid en anatomisk demonstration går han liknande
vägar som Frans Hals. Dock kan man säga, att hans intresse för det
forcerat karakteristiska låtit honom ge den handling, som binder
gestalterna samman, väl överdrivna uttryck. Den med fasa blandade
uppmärksamhet, med vilken de blottlagda musklerna betraktas av de lärda
männen, tycks mera höra hemma i en moraliserande
gammaltestamentlig scen, där en brottsling avslöjas. Önskan att göra grupporträttet till
ett dramatiskt skådespel låter honom slutligen i den berömda
»Nattvakten» helt eftersätta de porträttmässiga synpunkterna. Det är allmänt
känt, att kapten Frans Banning Cocq och hans män, som beställt tavlan,
var missbelåtna med den; som bildskapelse är den en av historiens
märkligaste verk. Programmet med skyttarna tågande i det fria är pa
intet sätt nytt. Men Rembrandts insikter i den barocka
bildverklighetens möjligheter har låtit honom finna en lösning, som i mycket högre
grad än exempelvis Riberas upphäver gränsen mellan tavlans rum och
det verkliga rummet. Här talar inte den italienska illusionen, som arbetar
med plastiska medel, utan en målerisk illusion, som enbart uppleves med
ögat. I den samverkar grupperingen av personerna, arrangerade som
en massa med två djupa nischer, det mörka valvet, ur vilket skyttarna
träder fram, och framför allt ljuset, som ger ett hemlighetsfullt liv åt
Under Rembrandts senare år
försvinner de patologiskt spända och
demonstrativt agerande
människorna ur hans persongalleri. Han
återger barnets omedvetna och
åldringens genom självtuktan
vunna personlighetsharmoni.
Kökspigan i Nationalmuseum,
Stockholm, kan åskådliggöra, hur han
ger sin nya tolkning av människan
framför allt i färgens medium.
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
