Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Dynamisk verklighetstolkning - Klassicerande tendenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Renässans och barock
1640-talets landskapsskildringar
från Amsterdams omgivningar
med deras vida horisontlinjer och
deras tryggt på slätten vilande hus
är det första tecknet på Rembrandts
reaktion mot det dynamiska
barockidealet. Teckning i
Nationalmuseum, Stockholm.
Adriaen van Ostades (1610—1685) specialitet, och han öppnar därmed
den kavalkad av holländska verklighetsskildringar, ur vilka — de må
vara barocka eller klassicistiska till sin struktur — i första hand talar
kärlek till livet och nuet.
Rembrandt gör inte som Rubens
och van Dyck anspråk på att vara
kavaljer och världsman utan
återger sig själv i den enkla
målar-rocken. Teckning.
Rembrandts-huset, Amsterdam.
Klassicerande tendenser
1648 målade Rembrandt en tavla föreställande den barmhärtige
samariten (Louvre). Den ger en antydan om, både vad hans egen konst
under detta skede syftade mot och vilken riktning det europeiska måleriet
i sin helhet valde, när de första barocka striderna var utkämpade.
»Nattvaktens »rörelser framåt och bakåt har här försvunnit, handlingen
utspelas i ett frisartat band, som ligger parallellt med bildytan, och också
bakgrundens väggar och kullar upprepar samma dimension. Gestalternas
blickar och rörelser följer noga det grundläggande linjeschemat, och
även ljusföringen understryker det. De bildvärden, som en gång Piero
della Francesca hade eftersträvat, har åter blivit aktuella: den klassiska
ron, frambesvuren med vilande horisontala linjer och parallellskiktning
av föremålen. Hos Rembrandt blir den tolk för en uppfattning av
tillvaron och människorna, som utan att blunda för ansiktenas av
arbete och vardagssorger märkta drag — hans Kristus är alltid, på
samma sätt som en gång Naumburgmästarens, en man av folket,
timmermannens son — förmår se gestalterna i ett besjälat sammanhang, lysande
ur en torftig, dunkel rumsbildning, som sökte de klargöra för oss, att
483
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
