Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Klassicerande tendenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mårten Liljegren
I de många självporträtten kan
Rembrandts utveckling från
självmedveten yngling till resignerad
åldring följas steg för steg. Detta
porträtt målades fem år före hans
död. Lord Kinnaird, Rossy Priory.
jordelivets största alltid lika gripande under är, att människan finns till
— med sina själsstrider, stundom segrande, stundom besegrad. Med
kompositionen samverkar ljuset, nu inte utifrån kommande och
belysande gestalterna, utan en egenskap hos dem själva, något som bryter
sig fram ur deras inre. I en grupp av tavlor, till vilka särskilt hör de
besjälade skildringarna av Jesus och lärjungarna i Emmaus, ser vi dessa
värden eftersträvade och vunna gång på gång. Mera omfattande scener
— sådana utför konstnären vanligen som etsningar — låter handlingen
eller existensen helt bäras upp av ljusets strider mot mörkret. Så finner
man det i Korsfästelsen, där ljusstrålarna över Golgata ger den av
gestalter myllrande kompositionen en sammanfattande storhet, som äldre
konstnärer endast kunnat uppnå genom att begränsa sin framställning
till ett fåtal betydelsefulla gestalter.
Under ensamma strövtåg i Amsterdams omgivningar hade Rembrandt
under dessa år lärt känna det holländska slättlandskapet och hade i
484
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
