Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Klassicerande tendenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Renässans och barock
Denna detalj med ett gubbhuvud
ur Claudius Civilis’’ krets visar,
hur gestalterna i Rembrandts
nattskildring endast existerar som
emanation av ljuset.
teckningar och etsningar återgivit dess rofyllda linjer. De dröjer sig kvar,
också när han i femtioårsåldern upplever en andra period av personlig
lycka och, söker sig tillbaka till de mångsidiga ämnen han gestaltat under
ungdomsperioden. Nu har Hendrickje Stoffeis tagit hand om
konstnären, som efter hustruns död och efter det han sett sitt hem gå under
klubban, allt mera dragit sig tillbaka från människorna. När han åter
träder in i deras krets, blir de nya tolkningarna av porträttfigurer,
nakna kvinnokroppar och dramatiska scener uttryck för en förnyad,
sensuellt betingad upplevelse av materiens skönhetsvärden. Särskilt
vittnar den varma och lysande färgen om detta. I »Kökspigan», som så
överlägset återger det oskuldsfulla hos en halvvuxen flicka, framträder
hans rika, av röda och gyllene toner dominerade palett med stark glöd
(färgbilden vid sid. 480). Tavlan är betecknande för detta skede i
Rembrandts konst också i det hänseendet, att konstnären alltmera väljer
barn och gamla människor som modeller. Så finner vi ett motstycke till
Hals’ »Fattighusstyrelse» i Rembrandts »Staalmesters» (Amsterdam),
som utnyttjar klassicismens bildmedel, dess fina nyansering, inte endast
i helhetskompositionen utan i varje enskild gest och färgenhet.
Det som han älskade att framställa under sina sista år blev dock den
allt förlåtande faderskärleken, den jordiska motsvarigheten till Nya
testamentets löfte om försoning och nåd. Den blinde Tobias, som väntar
hem sitt barn, den blinde fadern, som famlande trycker den förlorade
sonen intill sig, den blinde Jakob, som välsignar Efraim och Manasse,
485
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
