Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Klassicerande tendenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mårten Liljegren
De rofyllda horisontala linjerna
behärskar Jan van Goyens
holländska landskapsskildringar, som
får sin prägel av att konstnären
nästan alltid väljer speglande
vattenytor som motiv. Coll.
Goud-stikker, Amsterdam.
män hade gjort det, men finner snart, att det som verkligen fängslar
honom inte är kraftgestalter i dramatisk uttrycksrörelse utan kroppar i
värdig harmonisk jämvikt. Sådana har han givit dem i »Et ego in
Areadia. . .», där herdar i toga är uppställda i klassiska attityder kring
en antik gravkista, vars inskrift de söker tyda. Redan här samspelar
landskapets träd och fjärran kullar med figurerna, men det slutliga
steget tager Poussin med utsikter som »Diogenes vid källan», där träden,
skogspartierna och bergen själva har heroiserats och staffagefigurerna
Poussin: Diogenes, som kastar
bort sin bägare, när han ser en
man dricka ur handen, Louvre,
Paris. Figurerna har här minskats
ner och blivit bisak, det heroiska
anslaget bäres upp av själva
land-skapselementen.
488
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
