Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Representationens formspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mårten Liljegren
Frangois Girardon, Badande
nymfer, blyrelief från Bassin de
nym-phes i Versailles, utförd 1668—
1630.
gårdsarkitekten och Lebrun, som svarade för inredningar, ägde den
bildande konstnären att realisera monumenttankar, som dessa
inven-törer av stora sammanhängande monumentalkompositioner förutsett i
sina ritningar. Man önskade inga originella infall, konstnären skulle
väcka till liv marmorgestalter och målade syner, som överensstämde
med den ursprungliga planens storvulna karaktär. Lebruns egna
förlagor till allegoriska målningar — alltid förhärligande solkonungens
majestät — visar honom som en efterföljare till den italienska
traditionen i Garracciernas anda. Tidens porträttörer utgår från den Ludvig
XlV-tolkning, som Bernini vid sitt besök i Paris varit oförsiktig nog att
skänka d.n franska nationen. Det övermodiga kastet med huvudet, som
i denna berömda byst ännu äger något av verklig känsla och
härskarvärdighet blir i Hyacinthe Rigauds (1659—1743) målade
helfigurspor-trätt av konungen en tom pose i en teatralisk miljö av flygande
draperier och maktinsignier. Marmorgudarna, som poserar i Versailles
kaskader och boskéer, är av akademiker korrigerade efterbildningar av antika
eller modernt romerska kompositionsidéer. Endast skulptören Frangois
Girardon (1628—1713) lyckas stundom i detaljer, som har mindre
betydelse för helhetsverkan, visa att den fina traditionen från Goujons
dagar inte är död. Hans relief med källnymfer har samma rena och gra-
508
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
