Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rokoko och nyantik, av Lars Erik Åström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rokoko och nyantik
o
Av fil. lic. Lars Erik Aström
^Rokokon utgår från frankrike. Den är i egentligaste mening en
ren ornamentstil; benämningen rokoko, som först på 1800-talet kom i
allmänt bruk och då oftast användes i förklenande mening — liksom
för övrigt också ordet barock — härleder sig ur det franska ordet rocaille.
Detta var ursprungligen namnet på de egendomligt förvittrade och
förvridna konstgjorda stenformationer, av vilka barockens konstnärer
byggde upp fantastiska trädgårdsgrottor och fontäner, men blev på
1700-talet den sammanfattande benämningen på alla de snäck- och
mussel-artat vridna former, som i rik omväxling och anpassbara efter de mest
skiftande material smyckar arkitekturen, rumsinredningen och
konsthantverket. Denna nya ornamentering och därjämte förkärleken för den
S-formade eller vågiga linjen, i porslinskrukans silhuett, i stolarnas ben,
på byråns fasad, betecknar trots sin invecklade och sammanflätade
rytm, som faller och stiger med graciöst behag, en återgång till det
naturliga och mänskliga. Det finns i rokokon en naturalism, en vilja
till organiskt växande enhet, som ger en återklang av sinnevärldens rikt
varierande sammanhang. Intresset för människan och intresset för
naturen vaknar, det är naturvetenskapernas och de vetenskapliga
forskningsresornas förlovade tid. Denna nyvaknade naturkänsla, som dock
ännu inte har någon egentlig romantisk innebörd, tar sig uttryck i
rokokons kärlek till blommor och växter. Tillsammans med rocaillen
är blomman eller rankan det kännetecknande ornamentet för denna
epok. Därmed följer en känsla av ungdom, av levnadsglädje och friskhet.
Barockklassicismens tunga bojor och hela dess stela och bundna
cere-moniel var lösta. Den mörkstämda koloriten avlöses av ett flyktigt lätt
färgskimmer. Men släktskapen med det förgångna är tydligt nog. Liksom
511
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
