Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rokoko och nyantik, av Lars Erik Åström - Hövisk rokoko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rokoko och ny antik
Nicolas Lancret, Blindbock, 1737.
Nationalmuseum, Stockholm. Den
lekfulla elegansen och
naturligheten ger uttryck för rokokons
lev-nadsideal. Åven rumskonsten kan
studeras i denna salongsinteriör,
som med sina franska fönster står
i direkt förbindelse med parkens
tuktade natur.
en återklang av kött och blod samlar han i sig väsentligheterna i
Watteaus förkunnelse.
Watteau dör 1721 vid endast trettiosju års ålder. Någon egentlig skola
bildade han aldrig, och av elever hade han endast en, Jean-Baptiste Pater
(1695—1736). I dennes färgskimrande små målningar, som trots sin
grace och sin elegans aldrig helt lyckas uppnå föregångarens stämning
av lyckans förgänglighet, lever féte galante-måleriet vidare. En lätt
overklig ton svävar över Badande sällskap i en park, inga robusta
närmanden bryter den spröda erotiska stämningen. Det kultiverade
parklandskapet med inslag av människohandens arbete i den uppbyggda
fontänarkitekturen visar hur långt rokokomänniskan uppskattade
naturen. Hon sökte varken vildmarksstämningen eller de imposanta vyerna.
Naturen skulle vara en vänlig och skyddande ram, lätt och angenäm
att röra sig i. Att där rymdes mycket arbete, möda och fattigdom undvek
konstnärerna att se. De skildrade ett sorglöst överklasskikt som odlade
sina nöjen och hängav sig åt sina passioner. Om de någon gång
avbildade den verkligt arbetande befolkningen smyger det sig in ett drag
av teater och utklädsel. Pater har genom Watteau övertagit den
flamländska koloriten. Den fina och levande penseltekniken och det flytande
föredraget väljer dock mera spiritualiserade och känslomättade
färgklanger. De violetta och silvergrå tonerna framkallar en ömtålig och
förvekligad stämning. Naturens mörka gröna toner och den nakna
kvinnokroppens pärlemoraktiga rosaglans blir dominanter. I en
snäck-artat upptornad form grupperar sig huvudfigurerna.
5J9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
