Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rokoko och nyantik, av Lars Erik Åström - Hövisk rokoko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars Erik Åström
J. B. Pater, Badande sällskap i
en park. Nationalmuseum,
Stockholm. Mot parkens djupa grönska
står de ljusa färgtonerna i
kvinnornas kroppar och dräkter.
Penselföredraget är fritt och lekande
med fläckar av ren färg. De
fulländat eleganta rörelserna klingar
väl samman med den ömtåligt
förfinade färgen. Jfr motstående
färgbild.
Även Nicolas Lancret (1690—1743) omhuldade det galanta måleriet.
Dock skildrar han oftare sin samtida verklighet i dess typiska situationer
än han lät dem i drömmande overklighet ge sig hän i naturens sköte.
Han blir den aristokratiska världens sedemålare. I en oval slottssalong
leker en kavaljer blindbock med förbundna ögon och gäckas av en
graciöst undvikande dam som tillsammans med honom bildar en balettartat
sluten figur med böljande omkrets. De omgivande personerna sitter i
behagfullt eleganta ställningar. Rummets mittpunkt är förskjuten mot
höger, se på golvets strålmönstring, och de sittandes krets är inte fullt
sluten. Rörelse, liv och omväxling ger målningen variation och håller
den samman. Mera verklighetsbetonad energi än Watteaus drömmare
har den underdånige kavaljer, som med en elegant gest snör remmarna
på sin tillbeddas skridskor. Det vintriga parklandskapet med sin tillfrusna
bassäng och damens gula pälsbrämade dräkt med den kokettta lilla
pälsmössan och muffen är levande verklighet men blir samtidigt också en
allegori över vintern. Människohjärtats eld kan tina upp dess frusenhet,
och på ett fyndigt sätt har konstnären utnyttjat motivets realistiska
möjlighet att ge den uppvaktande kavaljeren den rätta vördnadsfulla
ställningen vid den åtråvärdas fötter. Figurskildringen är här större och
mera monumental, men de buktande linjernas samspel ger
kompositionen dess typiska prägel.
520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
