Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rokoko och nyantik, av Lars Erik Åström - Rokokoskulptur - Borgerligt måleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars Erik Åström
rokokons skulptur. Den är gjord för intim rumsmiljö och fordrar att
betraktas på nära håll. Kvinnans gestalt är det dominerande ämnet,
men därbredvid ägnas barnet ett intresse som aldrig tillförne. Som
amoriner och putti förekommer barngestalten i både renässans och
barock, men det är i allmänhet den vuxna människans kropp i
förminskad skala. Först 1700-talets skulptörer har verkligen avbildat
barnet som barn, och den späda knubbigheten och graciösa
otympligheten låter sig väl formas av denna ungdomliga och levnadsglada stil.
Jean-Baptiste Pigalie gör ett sittande barn med en fågelbur i handen.
Idén att införa detta synnerligen realistiska och detaljerade föremål är
helt oskulptural. Naturstudiet, sanningen och viljan att behaga blir hans
enda syften. Etienne-Maurice Falconet formar Amor som en ung
bevingad gosse, lekfullt siktande med sin pil. Men att han också kunde höja
sig över tidens realism och ge det graciösa behaget en ädel och samlad
form visar hans badande kvinnor. Deras återhållsamma rörelser och
tidlösa enkelhet har grekisk karaktär, mycket utspädd och förtunnad
men fri från det alltför avsiktliga och insmickrande. Så mycket mer av
detta senare visar i gengäld de små statyetterna av Clodion. De utgör
motstycken till Fragonards måleri i sitt skälvande liv och sin starkt
upplösta form och framför allt genom den starka sensualismen.
Borgerligt måleri
Endast i ringa utsträckning kunde det tredje ståndet tjäna som modell
för de galanta rokokokonstnärerna. När de uppträder i herdeidyllens
miljö ger de också en förvanskad och idealiserad bild av verkligheten.
Men parallellt med det utpräglade rokokomåleriet odlas ett realistiskt
och sanningskärt måleri. Flera av de behandlade målarna har också
givit bidrag åt denna genre, men det har varit tillfälliga utfärder på
annat område än deras egentliga. Man får dock inte fatta det borgerliga
genremåleriet, stillebenskonsten och landskapsframställningarna som en
mera folklig konst än den erotiska och mytologiska. Den var lättare att
fatta för den stora massan, men också den vänder sig till
överklasspubliken, den enda som hade möjligheter att skaffa och äga tavlor.
Den enda konst som direkt kom den stora allmänheten till del var det
kyrkliga måleriet och skulpturen. I Frankrike tillkommer så gott som
intet därav under denna epok. Men konstnärerna själva tillhör genom
samhällsställning och ekonomiska villkor folkets stora massa, och vad är
då naturligare än att de vänder sig till sin dagliga miljö och skildrar denna.
Det sker till största delen utan tendens och samhälbförbättrarton, även
om detta måleri med nödvändighet kommer att stå i ett direkt
motsatsförhållande till njutnings- och lyxmåleriet. Det är en upprepning på
526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
