Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nya konsten, av Nils Gösta Sandblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya konsten
Av docenten fil. dr Nils Gösta Sandblad
Två år efter genombrottet med »Dante och Vergilius i
underjorden», alltså 1824, lämnade Delacroix till salongen i Paris in sin
»Blodbadet på Chios». Det var en komposition av högroman tiskt kynne, full
av rörelse och gripande i människoskildringen, men mycket av
David-skolans hårt modellerade former och glatta teknik levde ännu kvar i
den. Före öppnandet fick konstnären emellertid se utställningen under
hängning och han ställdes därvid inför Constables atmosfärmåleri.
Upplevelsen var så stark, att han begärde hem sin egen duk och på fyra
dagar försökte arbeta om den. Det har sagts att han på de dagarna
blev romantiker även som målare. Särskilt påfallande är det, att
bak-grundslandskapet fått samma vibrerande touche och samma dunkelt
glödande färghållning som hos Constable t.ex. i hans terrängstudier
från Hampstead heath.
Gång på gång måste denna händelse dyka upp i en skildring av
1800-talets bildkonst som en klart bestämbar vändpunkt med de vidaste
återverkningar. Men den utsäger också något allmängiltigt om en konstnärs
sätt att arbeta. Det var kontakten med en ny formvärld som frigjorde
Delacroix’ kolorism. Tesen att konstnärens värld är seendets får här sin
bekräftelse. Men att Delacroix valde den nya formen berodde på att
han behövde den. Något utöver det formala som kämpade inom honom
fick sin utlösning tack vare den tändande engelska gnistan. Genom
motivet, den temperamentsfulla protesten mot turkarnas förtryck och
grymhet mot grekerna, hade han redan visat vad detta var. Nu fann
ett Byronskt frihetspatos också som form sitt adekvata uttryck i hans
konst.
I hela sin rika nyansering tecknar sig konstepokernas historia som ett
dylikt växelspel, inte mellan motivet och formen utan mellan det som
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
