Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nya konsten, av Nils Gösta Sandblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Gösta Sandblad
E. Delacroix, Frédéric Chopin
1838. Louvre. »Det nya är i
anden, som skapar, och icke i
naturen, som avmålas.»
fabriksarbetare, gamlingar, tiggare. Först i sekelslutets bildkonst är det
mindre tacksamt att studera de sociala skiktningarna. Det spelar inte
längre samma roll om konstnären målar skriftställaren Geffrois,
konsthandlaren Vollard, trädgårdsmästaren Vallier, den franske officern, den
belgiske gruvarbetaren, infödingen från Tahiti eller sitt självporträtt.
I den mån han fortfarande vill åstadkomma något annat än en fullödig
komposition — och det vill han i regel — söker han i allt blott människan.
Finns det verkligen något som håller samman dessa figurer ur ett
antal tavlor från hundra år, så olikartade i sitt sätt att posera, kämpa,
arbeta, lida, fast de bara valts ur ett enda lands konst? Historikern, som
har att besvara frågan, påpekar gärna, att tidsavståndet för ett
bedömande är kort, materialet förlamande i sin rikedom, halvsanningarna
många och förvirrande, kvalitetskänslan famlande. Riktningarna staplar
sig i skikt över varandra utan att början eller slutet klart går att urskilja.
Ändå tecknar sig de stora linjerna med ovanlig klarhet. Industrialismens
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
