Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nya konsten, av Nils Gösta Sandblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya konsten
reformförslag. Så ledde t.ex. Courbet en tid en av de många fria
elevskolorna i realismens Frankrike; som en av de första ställde han där
den nakna modellen på bordet. »Det dyrbaraste av allt är för
konstnären hans originalitet, hans oberoende. Skolor får inte finnas till, det
får bara finnas målare», förklarade han. Samtidigt genomgick de
förhållanden under vilka den färdiga konstnären hade att verka en
fullkomlig förvandling. Den gamla beställarklassens försvinnande befriade
konstnären från de band, som det beställda porträttet och den till rummet
fast knutna dekorationen utgjort. Väggmålningen ersattes i
borgarhem-met av tapeten och det målade porträttet av kabinettsfotografiet. Museet,
som förvandlades från furstligt kuriosakabinett till statlig institution,
blev i stället den officiella uppsamlingsplatsen för tidens konst.
Konstnärens naturliga verksamhetsfält blev under sådana förhållanden
stafflimålningen. Ensam med sin duk och fri från alla yttre band formade
han sitt verk i ateljén eller ute i naturen. Sin kundkrets nådde han
främst tack vare utställningarna. Det hade funnits ett till akademierna
knutet utställningsväsende i Frankrike sedan 1600-talets slut, i åtskilliga
andra länder i varje fall sedan 1700-talet, men det hade mera utgjort
ett komplement till de direkta förhandlingarna mellan uppdragsgivarna
9
H. Daumier, Soppan. Akvarell.
Louvre. »Man måste verka i sin
egen tid.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
