Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nya konsten, av Nils Gösta Sandblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paul Gauguin, Flicka från Tahiti,
detalj. »Konstverket är för den
som rätt förstår att betrakta det,
en spegel som återger konstnärens
själstillstånd».
Den nya konsten
Ty det är en ny konst, som gått fram ur 1800-talets alla skiftande
experiment.
Återvänd till den egyptiska sfinxen med sitt faraohuvud, till
Parthe-nonfrisen, Moissactympanonet och Masaccio-freskerna! I det första
och det tredje fallet är det fråga om minnes- eller fantasibilder. Den
konstnärliga utgångspunkten har inte varit ett sett motiv utan en
formtradition, som man obönhörligen följt, eller en inre vision med den
frihet en sådan ger. Konstverken är symboler, och inte ens skenet av
yttre sannolikhet har eftersträvats. Verklighetsdetaljer har satts in med
utomordentlig säkerhet, men efter andra principer än det fullständiga
natur återgivandets. I det andra och det fjärde konstverket däremot
är målsättningarna andra. Inte heller de är naturavbildningar, men de
ger sig i alla fall sken av att återge en sedd verklighet. Formen är inte
försummad, men den har uppstått genom en stilisering av naturen.
Kompositionen är sedd från en bestämd blickpunkt och figurernas
proportioner är naturenliga. Om det första och det tredje av konstverken
hör till den grupp som Wilhelm Worringer i sitt försök att finna konstens
poler karakteriserar med termen »Abstraction», tillhör det andra och
det fjärde den för vilken han använder ordet »Einfühlung»,
inkännande, samhörighetskänsla med naturen.
Jämför med dessa fyra konstverk något från vår egen tid — tag för
enkelhetens skull en representativ duk av Matisse eller Picasso! Det
är i intetdera fallet nödvändigt att ur bilderna utläsa den känsla av
vanmakt inför den omgivande verkligheten som Worringer anser vara
orsaken till abstraktionsdriften överhuvud. Matisse njuter av
Medelhavet och hans konst är full av natur. Picassos konst är full av liv och
han kämpar för att tygla det. Men i båda fallen har konstnärerna
eftersträvat och nått den formens frihet i förhållande till naturförebilderna
som ställer deras konst — det är här fråga om stilkaraktären, ej om
kvaliteten — i jämbredd med den gamla Orientens eller den tidiga
medeltidens. Traditionerna från antiken och renässansen, som vid
1800-talets början ännu gjorde sig gällande med oförminskad styrka, må
ha kvar sin storhet och kan alltjämt ge förebilder men binder inte mer.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
