Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Romantiska förebud - Fransk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantiken
J. A. Gros, Napoleon vid Arcole,
1796. Louvre, Paris. Klassicism
och romantik hade hjältedyrkan
gemensam, men romantiken gestaltar
sitt ideal med mera svärmisk
känsla.
bland hela brottslingens gestalt i ett signifikativt mörker. Därmed stegrar
han scenens dramatiska spänning och når en intensitet, som knappast
eftersträvats sedan barockens dagar. Det är också av senrenässansens
och barockens stora italienare han inspirerats till den våldsamma rytm
med vilken både den flyende och den flygande rörelsen är återgiven
och som ger åt kompositionen dess karakteristiska, i parallella eller
motstående bågar svepande linjer. Båda dessa väsentliga egenskaper,
utnyttjandet av belysningseffekternas dramatiska möjligheter och den
häftiga rörelsen, som synes vilja spränga kompositionen, pekar framåt
mot romantikerna, men ännu väsentligare är den gemenskap som ligger
i själva motiveringen till denna förnyelse av den konstnärliga dräkten,
nämligen viljan att i målningen ingjuta ett starkt känsloinnehåll, en
vädjan inte bara till åskådarens tanke utan ännu mera till hans
primitiva instinkt och spontana reaktion.
Till de konstnärer, som i vissa av sina arbeten förebådade romantiken,
brukar också räknas Jean Antoine Gros (1771 —1835), Napoleonkrigens
konstnärliga uttolkare. Det är främst genom den vikt han i sina stora
slagfältsscener lägger vid en viss rytmisk gruppering av massorna för
att få liv, rörelse och djupverkan i kompositionen, som fjärmar honom
från de stränga klassicisterna och närmar honom till den senare epoken.
Ett visst svärmiskt känsloinnehåll, som man tycker sig möta i hans
kända porträtt från 1796 av Napoleon vid Arcole, visar på en kontakt
bakåt i tiden med de strömningar, som här tidigare sammanförts under
beteckningen förromantik.
Fransk romantik
Dessa mästare, som uppvisade en särpräglad stil, var emellertid
undantagen från en för övrigt påfallande enhetlighet i stil under
klassicismens tid. David var i den franska konstens värld samma så gott som
oinskränkta självhärskare som Napoleon politiskt var det. Genom sin
personliga auktoritet och sina många elever behärskade han helt både
institutioner och utställningar. Mellan å ena sidan den stil han som den
främste representerar och å andra sidan den första revolutionens och
därefter Napoleontidens hela kulturella och politiska struktur finns det
så många föreningsband, dess åberopande av förnuftet som högsta
instans, dess frontställning mot allt som uppfattades som »lättsinnigt»
1700-tal, dess anspråk på allmängiltighet, — att det förefaller logiskt
att de politiska omvälvningar, som bringade kejsardömet på fall, skulle
tätt följas i hälarna av en grundlig omvärdering av mål och medel
inom konstnärskretsarna. Trevande försök till förnyelse av själva
ämnessfären hade gjorts tidigare, men nu stormade två unga revolutionärer
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
