Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Fransk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantiken
men icke desto mindre blev flera av hans verk omedelbart inköpta till
statssamlingarna, bland dem den målning, som redan inför samtiden
och ännu i våra dagar står som sinnebilden för det väsentligaste, som
rörde sig i tiden, »Den 28 juli 1830» eller som den ofta kallas »Friheten
på barrikaden». Det var julirevolutionen, som inspirerade honom till
denna av patriotiska frihetslidelser burna komposition, där han på
ett djärvt och personligt sätt framställt den symboliska figuren mitt
bland de realistiskt skildrade, levande och döda barrikadkämparna.
Ingen kan vara i tvivelsmål om att konstnären här på det språk, som
var det för honom naturligaste, måleriets, avlagt en personlig, politisk
bekännelse.
Delacroix var otvivelaktigt den bland de samtida konstnärerna, som
fick de flesta monumentala dekorationsuppgifterna på sin lott. Redan
1826 fick han sålunda i uppdrag att måla i Palais Royal. I
deputeradekammaren i Palais Bourbon utförde han under åren 1833—47 flera
monumentalkompositioner, för att därefter få i uppdrag att utsmycka
även senatens lokaler i Palais Luxembourg, en salong i Hotel de Ville,
Apollogalleriet i Louvre m.m. Tyvärr har flera av dessa målningar
förstörts av brand. I sina monumentalmålningar lägger han, som
naturligt är, större vikt vid den enskilda gestaltens plasticitet och en större
enkelhet i arrangementen. Men det mest slående är hans förmåga att
finna nya rytmiskt artikulerade grupperingar för t.ex. de många ur
kompositionssynpunkt svårbemästrade takfälten i Palais Bourbon. Just
i sådana arbeten ser man bäst hur Delacroix, trots att han vill tala genom
sin egen känsla till åskådarens känsloliv, ändå i sitt arbete är ytterligt
reflekterad. Ingenting lämnas åt slumpen, ingenting får komma till
som resultat av en stämning eller ett hugskott utan fast underlag av
eftertanke och kunskap. Känsloinnehållet får berika kompositionen men
aldrig begagnas att skyla över några brister i den konstnärliga
uppbyggnaden. Det är därför Delacroix kan betecknas som romantikens klassiker.
Ingen mindre än Baudelaire har fastslagit denna iakttagelse med
orden: »Delacroix är passionerat förälskad i passionen och kallt besluten
att utforska sätten att tydligast möjligt uttrycka denna passion.»
Personligen var Delacroix säkerligen en mycket fängslande människa,
som vi kan lära känna intimare än de flesta längesedan döda konstnärer
genom den dagbok han förde under stora delar av sitt liv. I den avslöjar
han sig som en utmärkt skribent, som hade förmågan att också i ord
säga väsentliga saker om såväl sin egen konst som den gamla konst,
han så ivrigt studerade och de samtida tendenser, till vilka han hade
anledning att ta ställning. Dagboken avslöjar honom också som en
högt bildad och kultiverad person och framförallt som en sällsynt flitig
arbetare. »Jag går till mitt arbete» säger han, »som andra löper till sin
älskarinna, och när jag lämnar det medför jag i min ensamhet eller
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
