Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Fransk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertrud Serner
E. Delacroix, Lejonjakt. Sami.
Ph. Sandblom, Stockholm. I lika
hög grad ett prov på Delacroixs
förmåga att sammanhålla figurer
livlig rörelse till en i cirkel sluten
komposition och hans förmåga att
åstadkomma en gnistrande livfull
koloristisk effekt genom att sätta
för den tiden märkvärdigt rena
och tjocka färgfläckar invid
varandra. Jfr vidstående färgbild.
bland de förströelser, jag kanske uppsöker, ett underbart minne, som
knappast liknar älskarens oroande nöje». Hans ungkarlsliv förljuvades
av umgänget med intima vänner ur den tidens ledande kulturella kretsar,
bland dem Chopin och George Sand, vars båda porträtt han målat. De
förströelser han talar om, bestod främst i musik, teater och litteratur.
Han var mycket beläst och även hans måleri vittnar om hans djupa
förtrogenhet med diktare som Dante, Tasso och Shakespeare. Också i
sitt val av älsklingsförfattare var han en typisk exponent för det bästa
inom sin tid.
Trots att han utövat ett starkt inflytande på många och trots att den
vidare utvecklingen under 1800-talet överhuvud icke vore tänkbar utan
honom, hade han inte några egentliga elever. Däri som i allt annat
var han en motsats till 1800-talets stora akademiker, hans konstnärliga
motpoler, mot vilkas stränga och bundna verk hans arbeten framträder
som personifikationen av det individualistiska, känsloengagerade och
vitala, den äldre David och den också till åren äldre, men samtidigt
verksamme Ingres.
Ingres (1780—1867) är nästan till alla delar Delacroix’ direkta
motsats. Redan då han vid mycket unga år besökte akademien i Toulouse
inriktades hans intresse på antiken och de italienska klassikerna, främst
Rafael, och när han 1797 inträdde som elev i Davids ateljé förstärktes
ytterligare denna tidigt odlade böjelse. När han t.ex. målar Achilles,
som i sitt tält mottager Agamemnons sändebud (1801) och andra klassiska
ämnen är han i allt den ortodoxe klassicisten och överträffar nästan
sin lärare i fråga om linjens skärpa och figurernas marmorlika glatthet
J. A. D. Ingres, Källan. 1856
Louvre, Paris. I motsats till
Delacroix, som återger formen genom
ett måleriskt färgspel och
rörelsekontraster, älskar Ingres att
avbilda människokroppen i en
vilande pose, som tillåter ett stilla
linjespel och en skulpturalt fast
modellering av varje lem.
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
