Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Fransk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantiken
och efterföljes av förhållandevis nyktert realistiska epoker. Såsom så ofta
framhävts ledde nämligen klassicismens stränga krav på påtaglighet och
korrekthet i formen trots all idealisering till en sorts typiserad
verklighetstrohet, som fick en anmärkningsvärd sanningsprägel i
porträttkonsten. Den stora realistepoken, som skulle följa efter romantiken, gick
verkligheten in på livet på ett mera direkt sätt och återgav den mera
osminkat än man tidigare upplevt. Det var därför inte underligt att det
i den romantiska konsten själv och i mycket av det, som skapades under
romantikens tid, fanns ett inslag av realism, både som arv efter
föregångarna och som förebud till efterföljarna. Romantikerns intresse för
det exotiska, det pittoreska och särpräglade lät sig med en mycket ringa
glidning av synpunkterna lätt förvandla till ett intresse för det
karakteristiska, det egenartade som motsats till det allmängiltiga även då det
gällde näraliggande ämnen och människor. Ingen konst-gren visar detta
tydligare än tillfällighetsteckningen och illustrationen. För denna
speciella konstgren började på 1830-talet ett uppsving, som skulle räcka
genom hela realistepoken och t.o.m. längre. Dess rangplats betingades
bl.a. av den nya grafiska teknik, som gjorde det möjligt att
mångfaldiga ett konstverk i så gott som obegränsat antal, litografien.
Metoden att teckna med fet krita eller litografisk tusch på porös sten,
därpå fukta stenen, så att den feta trycksvärtan endast fastnade i de
tecknade partierna, men ej på de genomdränkta nakna delarna av
stenens yta, uppfanns redan strax före sekelskiftet 1800, men först efter
ett par decennier var man mogen att konstnärligt och praktiskt dra
konsekvenserna av den nya uppfinningen, som i motsats till de gamla
grafiska teknikerna medgav tryckning av en mycket stor upplaga och
samtidigt ur konstnärens synpunkt var mycket lättarbetad och tekniskt
nära besläktad med den vanliga handteckningen.
Litografien möjliggjorde utgivandet av illustrerade tidningar och i
Paris startades på 1820-talet de första periodiska publikationerna, som
regelbundet bjöd sin publik tecknade aktualiteter. Efter 1830 års
revolution, då pressfriheten för några år sattes i högsätet, startades två
av de mest kända skämttidningarna av denna typ, »Caricature» och
»Charivari», som skulle publicera en glänsande rad ofta satiriska
sedeskildringar och politiska karikatyrer.
Flera berömda artister och en konstnärlig gigant utförde huvudparten
av sin gärning i publicitetens tjänst. Honoré Daumier (1808—79)
framställde under 40 års flitigt tecknande på den litografiska stenen sina
1 ooo-tals konstverk, av samtiden mestadels uppfattade som
illustrationer till de satiriska texter med politiskt eller mer allmänt syftande
innehåll, som åtföljde dem, som karikatyrer och intet annat. För
eftervärlden framstår de tillsammantagna som ett det ståtligaste monument
över en konstnärspersonlighet med mer utpräglad egenart och begåv-
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
