Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Tysk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantiken
J. Schnorr von Carolsfeld,
Aktstudie, teckning, 1826,
Koppar-stickskabinettet, Dresden. Den
pregnanta linjeföring, vari tidens
konstnärer var mästare, gör ofta
deras teckningar till harmoniskt
sköna blad. 1 dem ser man tydligt
den tyska romantikens beroende
av nyklassicismen i vad det
gäller den konstnärliga formen.
Friedrich Overbeck, Självporträtt
med familj. Sami. Overbeck,
Lübeck. Nazarenernas fromma
och ödmjuka syn på verkligheten
har gjort dem till speciella
skildrare av barnets älsklighet och den
idealiserade unga moderns stilla
värdighet.
heller i opposition mot vad de lärt som elever av klassicismen, mot vilken
de reagerade mera av etiska än estetiska grunder. Formellt kan de sägas
vara helt eklektiker och en viss torrhet och tråkighet vidlåder därför
ofta deras verk, men däremot strävade de med framgång för att förnya det
religiösa motivförrådet, ofta genom en nästan genremässig utformning.
Nazarenerna hyste ingen önskan att förnya måleriet som sådant,
endast att ge det ett nytt tanke- och känslomässigt innehåll. Deras
konst är därför intimt bunden vid deras speciella livsinställning. I och
med att de andliga strömningar, som inspirerade nazarenerna, ebbat
ut, har också eftervärlden i någon mån tappat nyckeln till deras värld.
Vi ser endast ett måleri, som är asketiskt men utan raffinemang i sin
begränsning, känslosamt, men utan uttryck för personligt temperament.
Endast i de bästa verken kan vi stundom njuta av en naiv charm och
troskyldig äkthet. Nazarenernas inflytande på samtiden var emellertid
ofantligt i det tyska områdets olika delar. Efter sin obligatoriska
romvistelse spriddes flera av bröderna eller dem närstående konstnärer till
de olika tyska konstcentra, ofta som lärare, och med dem deras idéer.
Schnorr von Carolsfeld kom först till München, därefter till Dresden,
Peter von Cornelius till Düsseldorf och sedan till Berlin, medan Wilhelm
von Schadow (1788—1862) vandrade den motsatta vägen. Joseph von
Fürich blev det stora namnet i Wien, medan Edward von Steinle (1810—
86) blev knuten till Frankfurt. De bevarade alla i sin konst de
bestämmande karaktärsdrag, som Rom och brödrakrctsen där givit dem, men
utökade i någon mån sin ämneskrets till att omfatta även historia och
ämnen ur den tyska sagoskatten, som under 1800-talet upplevde en
litterär renässans.
Napoleonkrigen under seklets första decennier hade i Tyskland väckt
de nationella känslorna, som här flammade med ännu häftigare låga än
kanske annorstädes under detta nationalismens födelseårhundrade.
Ivrigare än kanske något annat folk sökte tyskarna efter uttrycken för
sin nationella egenart. Den äldsta tyska historien sådan den i form av
dikt och saga, främst Niebelungensångerna, bevarats i den folkliga
traditionen, drogs fram i ljuset, sagor upptecknades av bröderna Grimm,
sägnens och folktrons underliga gestalter beskrevs, och allt detta
återberättades i samtida konst och dikt med ett svärmiskt patos, i känslan
av att därmed föra fram något speciellt nationellt och därför enligt
tidens värderingar också särskilt värdefullt. Resultatet är en konst, som
är i osedvanligt hög grad litterärt betingad, och som, då den är som bäst,
också som måleri bevarat en fin poetisk ton, men som å andra sidan lätt
övergår i rena sentimentaliteten.
Även det stora intresse, som bland både konstnärer och byggherrar
gjorde sig gällande för arkitekturens utsmyckning med
monumentalmåleri, kan fattas som ett utslag av nationell självhävdelse. Man ville
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>