Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Tysk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertrud Serner
Joseph von Führich, Marias
vandring över bergen, 1841.
Belvedere, Wien. Ett typiskt prov
på det motiviska nyskapande som
nazarenerna genomförde. Det
framställda är en illustration till
en poetisk tanke snarare än till
Bibelns berättelse.
konst i de gammaltyska och rafaelitiska konstnärernas anda och man
var övertygad att detta mål endast kunde nås genom att konstnärerna
själva levde ett liv i fromhet och enkelhet. I Rom bodde de för en tid
tillsammans i ett övergivet kloster, där den enskildes arbete utfördes
under befruktande gemensamma diskussioner och slutligen försågs med
ett tecken på baksidan som uttryck för att gruppen gemensamt ville
ansvara för dess värdighet och sanning. Ett utslag av samma
gemensam-hetsanda var, att bröderna tillsammans utförde två stora dekorativa
uppgifter, utsmyckningarna av Casa Bartholdy (1816) och Villa Massimi
(1820-talet). På programmet stod nämligen även återupplivandet av det
monumentala freskomåleriet. Gruppen växte och till de ledande namnen
hörde snart Julius Schnorr von Carolsfeld (1794—1872), Peter von
Cornelius (1783—1865), Joseph von Fürich (1800—76) och andra.
Overbeck, som kan betraktas som gruppens ledare, stannade till sin
död i Rom. För de andra behöll den heliga staden i varje fall sin karaktär
av andlig hemort. Flera av gruppens målare blev konvertiter i den
romerska kyrkan och de religiösa eller i varje fall religiöst tolkade ämnena
är så gott som allenarådande i deras konst.
Vad nazarenerna främst vill lära av de gamla mästarna, med
bortseende från alla de målare efter Rafael och Dürer, vilka endast ansågs
ha fört konsten fram mot ett alltmera förytligat och formellt kunnande,
var den innerlighet och högtidliga värdighet, som karakteriserar
kompositionerna. Men därvid kunde de inte undgå att också stilistiskt
påverkas. En renässansmässig överskådlighet i kompositionen och luftlös
skärpa i formgivningen återgår på de gamla förebilderna och står inte
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
