Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Engelsk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertrud Serner
R. P. Bonington, Frans I och
hertiginnan av Etampes, 1828,
Louvre, Paris. B. frossar i
historiska ämnen och en exotiskt dunkel
färgprakt. Undersköna damer och
fantastiskt kostymerade män
gruppera sig i behagfulla positioner
på hans historiemålningar, som
äro eleganta och ofta briljanta i
den måleriska effekten, men som
i jämförelse med Delacroixs verka
ytliga i uppfattningen och också
beteckna en den romantiska stilens
förflackning.
ett klart sätt föregripit en senare tids glädje åt fartsensationen, men det
är inte ingenjörens sakliga beundran för den tekniska prestationen, som
talar ur hans dukar, utan fantasimänniskans poetiska omtolkning av
den tekniska prosan. Detta mer än någonting annat är vittnesbörd om
hans självklara plats bland de äkta romantikerna.
Arvet av aristokratisk elegans från Gainsborough och Reynolds
förvaltades under 1800-talets första del av Thomas Lawrence (1769—1830),
skedets mest eftersökte engelske porträttmålare, vars arbeten dock är
en liten smula för lättköpt effektfulla i eftervärldens ögon, och Richard
Parkes Bonington (1802—28), som också han hade den eleganta lätthet
i handlaget, som vi gärna igenkänner som ett retarderat 1700-talsdrag.
Bonington är den konstnärligt mest betydande av dessa båda. Hans
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
