Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Engelsk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertrud Serner
D. G. Rossetti, Rosa Triplex,
rödkrita. Tate Gallery, London.
Kvinnotypen med de trånande
ögonen, den sinnliga munnen och
det tunga hårsvallet är en skapelse
av Rossetti, som blir förebild för
många eftersägare. Som den
mystiskt sköna vampen går hon
ibland igen ännu bland våra
dagars filmidoler.
Det är naturligt att en rörelse som romantiken, till vars mest
karakteristiska drag hör det svärmiska tillbakablickandet på gångna tider,
skulle locka somliga konstnärer att inte bara studera svunna epokers
konst utan också till att direkt härma deras stil, att arkaisera. Overbecks
och flera av de andra nazarenernas konst sökte sålunda gjuta nytt liv
i gamla, så vitt möjligt direkt övertagna former från en tid, som man —
historiskt sett med orätt — uppfattade som mera primitiv och därför
mera ursprunglig än sin egen. Även i Frankrike förmärktes liknande
tendenser, fast inte hos de banbrytande konstnärerna och därför utan
större betydelse för utvecklingen. Också England fick sin
primitivist-svärmande skola, fastän senare än de övriga länderna. På många sätt
erbjuder prerafaeliterna och deras rörelse en direkt parallell till
nazarenerna. Båda önskade återuppliva senmedeltidens och ungrenässansens
konstnärliga kännetecken, den direkta naturiakttagelsen i detaljen,
den naiva uttrycksfullheten, den dekorativa effekten hos klara
lokalfärger och bestämda konturer. Båda bildade de för en tid en sorts
brödraskap till ömsesidigt stöd men också som en sorts bekännelse till en
positivt kristen livsföring. Det fanns även ett om också ganska svagt yttre
samband mellan de båda rörelserna i det att Ford Madox Brown
(1821—93), som visserligen inte tillhörde det prerafaelitiska
brödraskapet, men som för en kort tid var Rosettis lärare och stod kretsen nära,
träffade Overbeck och Cornelius i Rom 1845.
Då i slutet av 40-talet sju stycken målare slöt sig samman och började
sätta initialerna P R B (Pre Raphaellitic Brotherhood) efter signaturen
på sina dukar, kände de alltså till sina tyska föregångares idéer. Den
senare tidpunkten för deras framträdande har emellertid satt sin prägel
D. G. Rossetti, Självporträtt,
blyertsteckning, 1846. National
Portrait Gallery, London. Just
under romantikens tid, då skalder
och artister började göra anspråk
på att såsom bärare av den
gudomliga inspirationen vära höjda
över den stora massan, börjar de
också i sitt yttre markera denna
skillnad genom påfallande klädsel
och »artisthår».
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
