Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från realism till impressionism
Av fil. lic. Bo Lindwall
Det har sagts att när en gång en konsthistoriker skall göra upp det
definitiva bokslutet över vår tid, kommer han att med all säkerhet se
århundradena mellan 1400 och 1900 som en begränsad och sluten
period, under vilken den dominerande tendensen blir sökandet efter
de medel som kan möjliggöra ett illusoriskt återgivande av verkligheten,
och då ögats förmåga att riktigt uppfatta det karakteristiska och handens
skicklighet att återge det uppfattade drivs upp till virtuos fulländning.
Realism är inte stil.
En fullkomligt ren realism skulle i stället innebära absolut frihet från
alla stildrag, ett absolut opersonligt återgivande av verklighetens
detaljer. I allmänhet har emellertid även under dessa århundraden tidens,
samhällets och individens uttrycksvilja och behov av självhävdelse drivit
konsten mot stilisering och abstraktion, som mer eller mindre avlägsnat
den från den opersonliga realismen.
Under vissa perioder kan man emellertid, som påpekats redan i
inledningen om den nya konsten, konstatera en, åtminstone teoretisk, dragning
mot det strängt objektiva verklighetsåtergivandet. Det är
undantagslöst i de borgerligt styrda samhällena, där konstnärerna är solidariska
med styrelsesättet och själva känner sig gå upp i borgerligheten. I
fjortonhundratalets Holland, femtonhundratalets Tyskland,
sextonhundratalets Nederländerna rådde en dominerande realistisk konstuppfattning.
Borgarståndet, köpmännens och hantverkarnas klass handskades med
konkreta ting. Borgaren krävde saklighet även i den konst han skulle
gynna. För att kunna uppskatta en målning måste han finna något
välbekant i den. Igenkännandet var det väsentliga i hans konstnjutning.
Det översinnliga och det främmande betraktade han med misstro, om
det inte transponerades i en form, som låg inom hans horisont. Och man
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
