Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Förebud i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
J. Constable, Kusten vid Hastings
med fiskebåtar. I sin självvalda
isolering frigjorde sig Constable
från den klassiska kompositionens
bojor. Friskt och fullständigt
spontant har han i denna strandbild
fångat rörelsen i naturen, ljusets
lek i atmosfären och reflexerna i
vattnet.
dikterade för dem. För dem var gräset saftigt grönt och inte brunaktigt
som den stora traditionen bjöd, himlen var luftigt blå eller grå och inte
dött kompaktblå som i de ambitiösa konstnärernas oljemålningar. Till
den atmosfäriska luftighet, som fyllde de finaste dilettanternas
akvareller, bidrog naturligtvis tekniken själv. Så kom den konstnär, som mer
än någon annan i sitt oljemåleri förstod att skapa en syntes av
traditionen från de stora holländska landskapsrealisterna och det nya blygt
revolutionära och traditionslösa akvarellmåleriet. John Constable (jfr
sid. 81 f.) hade i sin ungdom studerat vid Royal Academy, han hade
kopierat Ruysdael, Claude Lorrain och de engelska landskapsmålarna,
i synnerhet Wilson och Gainsborough. Fram till 1810 hade hans måleri
varit skäligen konventionellt, helt beroende av 1700-talets djuptonade
asfaltmåleri. Det är egentligen mellan 1810 och 1825 som han gör sin
avgörande insats i konsthistorien. Det är då han går ut i sin egen
hembygds natur för att i sina oljeskisser förutsättningslöst söka fånga
ögonblickets skiftande dagrar. Landskapet är inte längre ett i ateljén
konstruerat ideallandskap med schematiskt given färgskala. Det blir i stället
ett porträtt av landskapet, även om konstnären aldrig haft den ringaste
avsikt att ge en topografiskt uttömmande redogörelse för terräng och
bebyggelse. Himlen, molnen, atmosfären som svepte in alla föremålen,
var hans motiv. »Himlen är ljusets källa i naturen och styr allting», har
han en gång skrivit. Han blir vädrets målare, kanske ursprungligen
inspirerad av Rubens landskapskonst. Landskap i regn, i sol, i storm
målade han nu utan förutfattad mening inför naturen. »När jag målar,
glömmer jag att konst existerar.» Det är naturligt att ett sådant
betraktelsesätt måste revolutionera hela konstnärens teknik. Hans tavlor skulle
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
