Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Förebud i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från realism till impressionism
övriga Europa, långsamt och harmoniskt förberetts sedan slutet av
1600-talet. Köpmän och borgare hade där intagit sin plats i det politiska och
kulturella livet utan att behöva gripa till våld. Under 1700-talet hade
bourgeoisien t.o.m. hunnit med att assimilera en hel del av
aristokratiens mindre tilltalande vanor och levnadssätt. Hogarth riktade också
sin dräpande satir mot borgerskapets lättsinniga livsinställning, och för
att bli förstådd av vederbörande undvek han den i övriga länder
moderna allegoriska framställningen, för att i stället arbeta i en saklig,
ibland karikerad realism. Han införde en vardaglig ton i konsten, på
samma sätt som hans vän och beundrare Henry Fielding hade gjort det
i litteraturen. De representerar en tradition, som inom litteraturen har
lyckats hålla sig levande till våra dagar, men som i konsten blev delvis
tillbakaslagen av prerafaeliternas sentimentaliserade religiositet i mitten
på 1800-talet. Då hade emellertid det engelska folket redan långt tidigare
lämnat sitt största bidrag till den europeiska konsten, det nya, friska
landskapsmåleriet.
Den starka naturkänslan är en integrerande del av engelsk
folkkaraktär. Engelsmännen har alltid varit ett folk av friluftsälskande
sportsmän. Man märker kärleken till naturen överallt i deras litteratur,
man märker den i deras arkitektur, där den gotiska känslan alltid varit
levande och den abstrakta klassicismen endast i undantagsfall fått riktigt
fotfäste. Det var engelsmännen som lyckades bryta ner den stela och
tuktade barockträdgårdens övervälde för att i stället skapa den
frivuxna, romantiska engelska parken med grottor, ruiner och bäckar
med små vattenfall.
I måleriet är engelsmännens känsla för det fria, levande landskapet
utpräglad. Där tar de upp den gamla holländska i6oo-talstraditionen.
Redan på 1600-talet och under hela 1700-talet gick en jämn ström av
holländska landskapsmålningar över Kanalen till England och mot
slutet av 1700-talet märker man en intressant landskapskonst utvecklas
under tydlig påverkan från Ruysdael och van Goycn. Vid sidan av
holländarna förmår också Claude Lorrain göra sig gällande med sin
vibrerande atmosfärskildring.
Men vid denna tid, under 1700-talets andra hälft, börjar
akvarelltekniken att alltmer rivalisera med det tungarbetade oljemåleriet. Genom
sin behändighet och sin frihet från tyngande tradition blir
akvarellmåleriet tekniken framför andra för en ständigt växande skara
amatörmålare. Och så inträffar något som förefaller vara ganska sällsynt i
konsthistorien. Dilettanterna ger den starkaste impulsen till måleriets
nya inriktning. De levde avundsvärt fria från tvånget att följa den eller
den gamle mästaren för att sålunda skapa ett fullvärdigt konstverk.
De målade för nöjet att måla den natur de älskade och kände, och de
följde inga andra regler än dem naturen och deras egen personlighet
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
