Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Förebud i Spanien - Förebud i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från realism till impressionism
F. Goya. Etsning ur Los
de-s as tres de la guerra. Goya
utnyttjade den exakta sakligheten i
detaljerna för att göra sina bilder
av krigets fasor ännu mer
skräckinjagande. I denna kusliga bild
fördjupar han sig med pinsam
noggrannhet i den stympade mannens
anatomi. Realismen är här inte
något mål, det är ett medel att
intensifiera uttrycket.
hans misantropiska livssyn, av hans svarta människofientlighet. Han
hade sedan ungdomen målat porträtt i Velazquez’ anda, realistiska
porträtt, där tekniken visade fram mot impressionismen. Under
1700-talets sista år fick han så det hedrande uppdraget att göra en serie porträtt
vid hovet. Han målade den kungliga familjens medlemmar, kusliga,
avslöjande människoskildringar, skoningslösa, föraktfulla. Hans sakliga
realism var oangripbar, hans psykologiska en blodig förolämpning
mot modellerna. För att komma fram till denna frätande illusionslösa
porträttkonsts uppladdade uttryckskraft krävdes det en oändligt känslig
balans mellan uttrycksviljan och verkligheten. Goyas realism är
besläktad med den stora karikatyrkonstens verklighet.
Napoleons »spanska äventyr» 1808 blev en fruktansvärd upplevelse
för den gamle Goya. Då han vill ge uttryck åt sin vämjelse inför det
beklämmande skådespelet duger inte längre något annat än den nakna
sanningen, utan förmildrande stämningsanslag. Goya är emellertid
minst av allt temperamentslös realist i dessa bilder. Han är naturalist,
med allt vad det ordet innebär av överbetoning av verklighetsunderlaget.
Och i sin ålderdoms tre stora gravyrverk, Los desastres de la Guerra,
Tauromachias och Proverbios, ger han åt sina upphetsade
mardröms-fantasier en verklighetsform som renodlas i nästan abstrakta
kompositioner, där allt oväsentligt skalats bort. Där går han över gränsen till
en laddad expressionism. Han balanserar ljus mot skugga, linje mot
linje och yta mot yta i de artistiskt mest raffinerade kompositioner, utan
att för ett ögonblick förlora det väsentliga, det oändligt expressiva
innehållet, grundat på konstnärens upplevelser inför en fascinerande eller
skrämmande verklighet. Det är i denna balanserade kontrast mellan
objektiv, abstrakt och samtidigt verklighetsbunden formgivning och
lidelsefullt engagerat uttrycksinnehåll, som Goyas konstnärliga storhet
ligger.
Förebud i Frankrike
Det fanns hos Delacroix (jfr sid. 29-40) ämne till många olika slag av
målare. Han blev romantiker, och ville framstå endast som sådan.
Miljön, tidsandan och hans eget disharmoniska temperament bidrog
till att renodla den sidan av hans väsen. Men det fanns hos honom också
en realistisk ådra, en dragning mot verkligheten, som han med all makt
sökte bekämpa. Trogen sin romantiska livsåskådning hade han den
uppfattningen att konstnären inom sig bär ett ideal, och att det är detta
som gör honom till konstnär. Sanningen är en reflex av idealet och
sanningen kan endast sökas i fantasien. Det är alltså genom fantasien som
konstnären lär känna det sköna. Därför kan för Delacroix (som
teore
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
