Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Förebud i Frankrike - Förebud i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
nekade. Ingres kallade sig aldrig annat än »realist». Lika intensivt
som Delacroix studerade han verkligheten. »Kopiera ärligt, själlöst,
kopiera slaviskt vad man har under ögonen: konsten når aldrig en så
hög grad av fulländning, som då den liknar naturen så mycket att man
kan ta den för naturen själv.»
Det är ett program som Courbet inte skulle ha skämts för. Det kräver
en obönhörlig ärlighet, en sträng anpassning efter verkligheten utan
förbehåll. Och då Ingres gör sina utomordentliga porträtt i blyerts,
är han så fängslad av verkligheten, av den modell som ständigt är
inför hans ögon, att han inte har någon möjlighet att låta fantasien och
idealismen förvirra hans verklighetssans. Men då han utarbetar sina
stora kompositioner i ateljén, efter sina skisser, då är inte längre
kontakten med verkligheten så stark. Då förnimmer han inte naturens
bjudande stämma. Den akademiska traditionen och den klassiska
skolningen blir honom övermäktiga. Nästan omedvetet gör han avsteg från
verkligheten och idealiserar. Och han har i sina skrifter försökt att
bortförklara detta förräderi mot den realism som han bekänt sig till:» Konsten
består framför allt i att taga naturen som grundval, att kopiera den med
noggrannhet, i det man naturligtvis väljer dess bästa sidor. Fulheten
är en olyckshändelse, inte ett av naturens drag.» Och för att lättare
bli underkunnig om naturens sanna uppenbarelse sökte Ingres ledning
i de gamla mästarnas verk, i Rafaels och Poussins målningar.
J. D. Ingres, Porträtt av
Paga-nini, teckning i8ig.
Förebud i Tyskland
Medan realismen i Frankrike under 1820-talet är ett medel för att
göra romantiken tillgänglig för den borgerliga publiken och under
1830-talet dessutom i karikatyrernas form är revolutionärt
propagandamedel, blir den i Tyskland i renodlad form vid samma tid en flykt in i
Biedermeiers1 trånga saklighet.
Där sker denna scenförändring långsammare än i Frankrike, men
liksom där var omslaget betingat av politiska besvikelser. Tyskarna
hade offrat oerhört mycket i befrielsekampen mot Napoleon. Men då
friheten väl var vunnen blev belöningarna få för de breda massorna,
som lidit mest. Nya fria författningar hade i farans stund utlovats av
de maktägande, men då hotet var avvärjt bekymrade sig de flesta
furstarna föga om sådana ting. Frihetskänslan undertrycktes och kvävdes
sakta av de statliga myndigheterna. Fosterlandskärleken som eldat
frihetskämparna 1813 och 1814 slocknade av brist på näring. Det tyska
1 Biedermeier var ursprungligen den förklenande benämningen på senempirens
heminred-ningsstil, som på grund av sin borgerliga karaktär uppkallats efter en i Fliegende Blätter
förekommande typ av kälkborgerlighet.
I 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
