Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Förebud i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från realism till impressionism
E. Delacroix, Havet vid Dieppe,
1832. 1 denna bild har Delacroix
kastat alla fördomar. Han har
återgett utsikten över havet så som
han sett den, och han har inte känt
något behov av att romantisera.
Den är naturligtvis inte ett
konstverk, som accepterats av konstnären
själv. Men just därför att den
är gjord utan pretentioner har den
fått en lätt och luftig karaktär
som inte skiljer den nämnvärt från
mariner av exempelvis Monet.
är ju för att undfly verklighetens vardag med dess tarvliga tragedier
och dess små bekymmer som människan söker sig till konsten.
Människan vill glömma. Att då söka ge en så illusionistisk efterbildning som
möjligt av denna verklighets mörkaste sidor finner Delacroix vara både
olämpligt och grymt. Att realismen och naturalismen representerade
sanningen förnekade han kategoriskt. »Det sanna är i så hög grad
närbeläget det sannas grimas att man inte blir förvånad över att de så ofta
sammanblandas.» Delacroix fick uppleva naturalismens seger. I
demonstrativ opposition mot den sida av sitt eget väsen, som han fruktade
och som var stark nog att oroa honom, förklarade han sig fullkomligt
oförstående för Courbets måleri, vars måleriska kvaliteter han likväl
var för ärlig att förneka. »Realismen borde definieras som konstens
antipod», sade han ännu 1860, några år före sin död.
En modern människa tjusas kanske mest av de målningar, där han
gett avkall på sin idealistiska livsåskådning och bara återgett
verkligheten så som han såg den, intimt och realistiskt. Man märker hur
odelat lycklig han måste ha varit då han målade dessa »imitationer».
I de ögonblicken var han helt målare, utan klavbindande fordringar
på en kompromiss mellan ideal och en renad verklighet. I självporträtten,
i interiörerna, i sina stilleben och i sina fåtaliga rena landskap visar han
en okonventionell frihet i kompositionen, en luftig friskhet i koloriten
och en sensuell stoffkänsla, ett sinne för tingens förföriska yta, som minst
av allt är en reportagemässig avbildning av verkligheten och där han
på ett betagande sätt gett uttryck åt en ovanligt tilltalande, anspråkslös
sida av sin personlighet.
Delacroix var alltså romantiker med en olycklig och av honom själv
föraktad kärlek till den okonstlade verkligheten, som han helst för-
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
