Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Förebud i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
K. Blechen, Vid stadsmuren.
Det är i bilder från Italien,
sådana som denna, som Blechen
visar sig från sin allra bästa sida.
Det är charmfulla
naturskildringar, målade i en harmonisk
sinnesstämning, som skulle bli allt
sällsyntare under de sista
Tysk-landsåren. Här har han fångat ett
»hörn av verkligheten», precis som
impressionisterna skulle göra en
gång.
Med 1830-talet märker man en koloristisk frigörelse, en parallell till
det danska måleriets utveckling vid samma tid. Luften och ljuset flödar
åter in i bilden, den hårda neutrala, preussiskt drillade sakligheten får
vika för en mjukare verklighetsskildring, fylld av vänligt tyskt gemyt.
Ljusskildringen blir mer impressionistisk, men den blir inte som hos
Turner kraftgenialt dynamisk, aldrig så abstrakt. Tyskarna har
fortfarande en innerlig känsla för verkligheten. Att här nämna namnen på
någon av dessa förfinade stilla biedermeiermålare är inte nödvändigt.
Bieder-meierperioden är genom konstnärernas eget utplånande av personliga
särdrag en anonym period, vilken som helhet betecknar en höjdpunkt
i tidens europeiska måleri, men där man inte kan peka på någon speciell
konstnär som bryter av mot de andra.
Ett par konstnärer kan emellertid inte inordnas i denna grupp av
stilla borgerliga målare. De arbetar sig fram till mera specifikt
personliga uttryckssätt och kommer var och en fram till sin särpräglade
verklighetsskildring, grundad på studiet av ljus och luft och rörelse.
För Karl Blechen (1798—1840) blev konstnärsskapet en tragedi.
Hans ensamma kamp med rent måleriska och renodlat optiska problem
förde honom fram till sinnessjukdom och förtidig död. Han hade
studerat för norrmannen Dahl och för Caspar David Friedrich och hans
romantiska temperament tycktes få sin utlösning i ett romantiskt måleri.
Men en resa till Italien, som han gjorde i trettioårsåldern, öppnade
hans ögon för den osminkade sanningens betydelse i konsten. Han målade
Italien med förakt för alla skolschabloner och vandrade så tillvida
parallellt med den jämnårige Corot, som just då också befann sig i
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
