Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Förebud i Tyskland - Fotografien och konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man kan roa sig med att spekulera över det egendomliga faktum att
Tyskland under större delen av 1800-talet aldrig fömådde göra en samlad
insats i europeisk konst. Landet led inte någon brist på begåvningar.
I det avseendet var det inte sämre lottat än Frankrike. Men på ett eller
annat sätt kvävdes även de stora talangerna eller gick upp i den stora
anonyma skaran av borgerliga biedemeierkonstnärer, som inte hade
någon ambition att högljutt hävda sitt måleri. I fråga om lovande
ansatser i riktning mot ett intensifierat ljus- och atmosfärmåleri har Tyskland
snarast visat upp längre gående resultat än fransmännen själva före
impressionismen. Men dessa experiment kom aldrig att få någon som helst
betydelse. Publiken var en betydelsefullare faktor att räkna med här
än i Paris. Den ville inte se ett så tomt måleri. Trotsade man publiken
var man dömd, det fick Blechen erfara. Förnuftigare och mindre
envetna målare som ville göra lycka, dolde därför sina radikala studier,
ruvade på dem till sin död.
En annan bidragande orsak till Tysklands oförmåga att göra sig
gällande i den europeiska konkurrensen, var decentralisationen i dess
konstliv. I Frankrike var så gott som all konst av betydelse koncentrerad
till Paris. Konstnärerna slog sig samman i kampgrupper, stimulerade
varandra till nya storverk, bildade front mot publiken, mot borgaren och
brackan, trivdes med att i sin konst »épater les bourgeois». I Tyskland
var konstnärerna spridda över hela landet, med Berlin, München,
Dresden och Düsseldorf som mera framträdande konstcentra. I varje
centrum utbildades med borgarens goda minne en konststil som snart
blev mycket populär. Konstnärerna hade ingen anledning att stimulera
varandra i trotsig kamp mot publikens oförståelse. De gick i stället
själva upp i borgerligheten i så hög grad att kampandan i de flesta fall
slocknade. Och de konstnärer, som ville något nytt och revolutionärt,
stod helt isolerade, oförstådda av både publik och kamrater. De orkade
inte slutföra kampen ensamma. De förnekade och dolde sina
revoltansatser och anpassade sig, eller också gick de under i sin isolering,
omedvetna om sina själsfränders existens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
