Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Den franska landskapskonstens pånyttfödelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
skåpet med en naiv oförvillad blick. Hans uppfattning närmar sig vid
denna tid det danska måleriets. David-eleven Eckersberg och Corot är
ganska lika varandra i sin okonventionella och oheroiska syn på det
sedan länge uttjatade romerska landskapet.
Det traditionellt klassiska landskapsmåleriet laborerade med ett visst
abstrakt färgschema. Himlen skulle ha sin speciella kallblå färg, molnen
sin varmt gula, grönskan borde inte göras alltför grön och helst i kalla
toner, och förgrunden skulle vara brunartad. Det var denna tradition
som romantikerna och Corot bröt ner, då de i stället för att följa
abstrakta regler för färg och komposition, i naturen såg enda rättesnöret
för landskapskonsten. Luften och ljuset blev mycket väsentliga
företeelser för Corot. Men i motsats till Turner och Constable och senare
impressionismen fräter inte hans atmosfär sönder tingens materia och
upplöser tillvaron i ett flimrande ljusspel. Hans landskap är strängt och
fast uppbyggda. Det är den poussinska skolningen som visar sig i denna
starka påtaglighet. Men Corots osvikliga sinne för färgernas valörer
räddar honom från abstrakt torka. Han bemödar sig att fånga
atmosfärens skiftningar. Och han finner att valörerna skiftar allteftersom
luften och ljuset förändras, vilket sker i varje ögonblick. Verkligheten
är aldrig sig lik, den skiftar från ögonblick till ögonblick. »Allt flyter»,
konstaterar han med Heraklit. »Antag att det funnes två fullkomligt
lika föremål i naturen; solen belyser dem ändå inte på samma sätt.»
»Naturen är aldrig sig lik i två minuter ens, tvärtom, den förändras alltid
efter årstid, väderlek, timme och belysning, köld och värme.» Det är
Constables upptäckt och det är den iakttagelsen som impressionisterna
kommer att renodla. Corot blev den förmedlande länken mellan dem.
Denna uppfattning av naturen tvingar Corot att avstå från all detalj
-utarbetning. Han måste lita till det första snabba ögonblicksintrycket.
Därför blir hans målningar syntetiskt hållna. »Jag har aldrig känt
mig tvingad att arbeta i detalj. Massorna och tavlans helhetskaraktär
intresserar mig framför allt.»
Denna syntetiska karaktär tvingar konstnären till fjärrsyn. Ovilja
mot alla detaljer kommer honom att med berått mod överge ett av de
viktigaste elementen i den klassiska landskapskompositionen, den
närliggande förgrunden som skulle framhäva tavlans djup.
Viljan att fånga det första intrycket medför också en ny summarisk
teknik, som på den ovana publiken gjorde intryck av skissartad ofärdighet.
Corot gjorde ännu en resa till Italien på 1830-talet. Då han återkom
till Frankrike var han mogen att tillämpa alla de lärdomar och rön
som han under sina strövtåg kring Rom kommit fram till. Och samtidigt
lyckas han fånga den specifikt franska karaktären. Koloriten blir allt
rikare, vilket inte betyder att den blev brokigare. Hans skala koncentreras
till grått, ljusblått, svart och brunt. Hans sällsynt förfinade valörsinne
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
