Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Fontainebleauskolans paysage intime - »En simpel naturalism»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från realism till impressionism
G. Courbet, Självporträtt. Detalj
ur ”Bonjour M. Courbet”.
med idylliska kompositioner från düsseldorfstrakten, komponerade
söndagspromenadernas ideallandskap. Och till publikens stora glädje lät
man rådjuren beta i skogarna.
Hur olika den franska och den tyska landskapsskolan än var, hade
de i alla fall en gemensam inspirationskälla, det holländska
1600-tals-måleriet. Men medan fransmännen motverkade denna traditions
negativa inflytande genom studiet av naturen efter Constables mönster, höll
sig düsseldorfarna troget till holländarna. De gjorde visserligen skisser
och studier på sina resor, men det material de på så sätt samlat
inarbetades utan friskhet i den konventionella kompositionen. Liksom
genremålarna hade de också missuppfattat patinan på de gamla tavlorna.
De höll sina egna målningar i deras gulbruna helhetston. I det fallet
är några av fontainebleaumålarna inte olika dem. Rousseau t.ex. höll
sig i allmänhet till den brunartade galleritonen. Men de yngre däremot
frigjorde sin kolorit i kontakt med naturen. En sådan frigörelse
upplevde i allmänhet inte de düsseldorfska landskapsmålarna. Visserligen
kan man hos t.ex. några av de svenska konstnärer som studerat i
Düsseldorf mot mitten på 1860-talet märka en frigörelse både från
komposi-tionstvånget och från den såsiga helhetsfärgen. Men denna nya friskhet
i uppfattningen är helt beroende av dessa konstnärers studier i Paris i
slutet av 1850-talet. De inbitna düsseldorfarna, som med misstänksamhet
såg de rent artistiska tendenserna i det franska måleriet, höll
krampaktigt fast vid skolans principer. Fontainebleauskolan pekade framåt,
Düsseldorfskolan var steril. För den fanns ingen möjlighet att fortleva i
den nya tidens måleri. Den var alltför opportunitetsbetonad. Dess öde
var att dö bort i slapphet.
»En simpel naturalism»
»Om idealismen blef till en innehållslös formalism, så följde på
koloristerna ett äflande med konstens materiella procedyrer, dervid innehållet
blef likaså likgiltigt. Det är obestridligt att franska konsten härmed
vunnit nya vapen till att försvara sin hegemoni; men den som kunnat
föra den har äfven på detta håll låtit vänta på sig. De tvenne
reformatorer, hvilka på sina butiker uppsatt annonsen om en ny konst, och
hvilka hvar på siit håll framställts såsom tidens ledande snillen, Thomas
Couture och Gustave Courbet, hafva tills vidare icke bragt det längre
än till uppfinningen af ännu nyare procedyrer. Det är tjugo eller femton
år sedan upptäckterna skedde, och ännu är det svårt att säga åt hvilket
håll dessa konstnärer riktat sig. Men då de hvardera äro mästare i
berömda atelierer är det fara värdt att genom dem hundratals unga
konstnärer bibragts den falska föreställningen, att konsten består i en viss
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
