Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - »En simpel naturalism»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
Comté, och som samtidigt innehade väldiga jordegendomar i trakten.
Courbet skickades i början av 40-talet till Paris för att läsa juridik, men
det dröjde inte länge innan han kastade studierna och började måla på
allvar. Redan nu var hans konstnärliga självbevarelsedrift utpräglad. Han
vägrade att studera vid någon av de erkända målarskolorna och han
vägrade också att ansluta sig till någon erkänd stil. Han gick i stället på
en Academie libre, där han utan att besväras av korrigerande lärare
kunde få måla efter modell. Senare har han också deklarerat: »Utan
att ha tillhört någon skola har jag studerat de gamles konst och de
modernas. Jag har lika litet önskat imitera de förra som att kopiera de
senare...» Det är också ganska paradoxalt att Courbet som redan från
begynnelsen var fast besluten att bryta ner traditionen, att skapa en helt
ny konst, under sin ungdom var så starkt bunden av de stora mästarna
i gamla tider. Men han valde dem med känsla för sin egenart:
Rem-brandt, Frans Hals, Jordaens, Ribera, Zurbaran, Caravaggio, idel
realister och clairobscurmästare. Géricault var den enda av 1800-talets
målare som han odelat beundrade. Om hans studier på den Academie
libre, som han besökte, skrev en av kamraterna, Alexandre Schanne,
känd över världen som Schaunard i Murgers och Puccinis »Bohéme»:
»Courbet målade på tjockt, grått oljepreparerat papper av tre gånger så
stort format som var brukligt. Hans målarskrin var också av hittills okänd
storlek; det innehöll enorma oxblåsor fyllda med de vanligaste färger,
som säljs kilovis — vitt, gulockra, cinnober, svart. . . Sedan han ingående
observerat modellen, kombinerade han tonerna genom att preparera
tre grundtoner för ljus, halvskugga och skugga. Därefter disponerade
han de fria tonerna som en solfjäder utmed kanten av paletten. Han
intresserade sig mer för harmonien än för färgens egenskap och rikedom,
något som han för övrigt fortsatte med under hela sin verksamhet.
Hos père Lapin såg man honom aldrig utföra en hel figur; han studerade
bara detaljer.» Courbets mål var att en gång så fulländat som möjligt
kunna återge verkligheten utan förskönande omskrivningar, att bli
realist. Det var därför han ägnade en sådan omsorg vid studiet av minsta
detalj. Genom att analysera det motiv han hade framför sig skulle han
kunna nå fram till en ny och revolutionerande helhetsuppfattning av
omvärlden. »Målarkonsten borde endast vara framställningen av ting,
synliga och påtagliga för konstnären», förklarade han för de unga
konstnärer som 1862 bett honom att bli deras lärare. Den strängaste
realism med ämnen endast ur samtidens liv var enligt honom måleriets
framtid. »Måleriet är ett alltigenom konkret språk och det som är
abstrakt eller fördolt hör inte dit. Målning i den stora stilen är otänkbar
i våra sociala villkor, och religiös konst är omöjlig för vårt århundrades
uppfattning. Det är ingen mening i att begåvade konstnärer smäller
upp ämnen som de inte tror på och som tillhör andra epoker», har han
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
