Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - »En simpel naturalism»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från realism till impressionis m
G. Courbet, Begravningen i Ornans.
Louvre. Courbet har i denna bild
velat hylla sin hemtrakt. Men hans
naturalistiska teknik, som
ingenting förskönade {utom
självporträtten) stötte stadens medborgare,
som inte kunde finna något annat
i tavlan än en anhopning av
karikatyrer. Courbet har byggt upp
tavlan som en processionsbild, där
landskapet deltar i processionen
genom att upprepa dess stora
våglinjes rytm.
fattande förenkling. Han gör ansiktena fula, dumma, själlösa, men utan
all individualitet. Man märker tendensen: Millets tema är bondens
storhet och förnedring. Courbet däremot ser helt osentimentalt på sitt
motiv, ansatsen till monumentalisering av den unge arbetaren är så
svag att den förkvävs av det naturalistiska detaljarbetet. Courbet har
arbetat fotografiskt. Han har i ett brev beskrivit tavlan: »På ena sidan
en gubbe på sjuttio år, böjd över sitt arbete, brunbränd av solen, med
ansiktet skuggat av en halmhatt; hans grova byxor har lapp på lapp
och genom de en gång blå strumporna i de spruckna träskorna sticker
hälen fram. På den andra sidan en ung man med neddammat huvud
och gråbrun hy genom vars hemska och trasiga skjorta man skymtar
armar och sidor; en läderrem håller upp det som är kvar av byxorna,
medan ett par smutsiga skor gapar åt alla håll. Gubben knäböjer, den
unge mannen står bakom honom med en korg med krossade stenar i
händerna. Ack, i det yrket börjar man så och slutar man så! Runt
omkring ligger deras tillbehör utströdda: en korg, en bår, en hacka,
en gryta, etc. Allt försiggår i fullt solljus vid kanten av ett
landsvägsdike, landskapet uppfyller duken.» Det är knappast något sentimentalt
patos i denna sakliga beskrivning och tavlan präglas av samma exakta
redogörande ton. Courbet ville inte framställa arbetarens storhet, han
ville påvisa missförhållanden. Han var socialist och realist. Men hans
realism haltar ännu en aning. Han har inte målat arbetarna ute i
naturen. I ateljén har han rekonstruerat bilden. Det blir därför en dissonans
mellan figurer och landskap. Målningen är inte sammanhållen till ett helt.
Med åren som gick blev den socialistiska tendensen emellertid alltmer
undertryckt av den rent konstnärliga ambitionen. Redan 1850 utförde
Courbet en väldig komposition »Begravningen i Ornans», där all social
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
