Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Monet, Pissarro, Sisley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från realism till impressionism
Monet, Pissarro, Sisley
Det var i slutet av 1860-talet som Monet, Renoir och Pissarro
tillsammans brukade måla vid stränderna av Seine och Oise. De var alla
fängslade av Courbets realism och deras ambition var att återge
noggrant vad de såg framför sig. Men de motiv de valt ställde deras förmåga
på svåra prov. De intresserade sig i högsta grad för ljusreflexerna i det
rinnande vattnet, och de upptäckte under sina allt intensivare studier
av det lekande ljuset, att reflexerna ständigt skiftade färg. De började
spekulera över möjligheterna att återge ljuset genom rena färgers
kontrast mot andra rena färger och inte genom en ljus färgs kontrast mot
en mörk skugga, som clairobscurmålarna gjort. De unga konstnärerna
rensade sin palett från matta och mörka färger och även från svart,
Manets älsklingsfärg. Till en början målade de bara vattnet på detta
sätt. Landskapet i övrigt, även himlen, återgav de med den teknik som
de lärt av Courbet, tungt och fast. Men den bristande balansen i
tavlorna irriterade dem. De ville emellertid inte avstå från sina nya
lärdomar. Och så tvingades de att se även den fasta materian som reflexer
av ljuset. På så sätt befästes de i sin uppfattning att talet om föremåls
lokalfärger var rent konventionellt. Inte verkligheten men verklighetens
sken blev deras motiv.
Det var sålunda i landskapsmåleriet som impressionismen renast
utbildades. Och den konsekventaste och mest systematiske av alla
im-pressionister var Claude Monet (1840—1926). Han hade vuxit upp i
Le Havre och där som helt ung lärt känna Boudin, som intresserade
sig för honom och uppmuntrade honom. Boudin tog honom med, då
han gjorde sina målarutflykter och på så sätt inriktades Monets intresse
redan tidigt på friluftsmåleriet. I början av 1860-talet gjorde han
militärtjänst i Algeriet, och liksom Delacroix trettio år tidigare fängslades han
av färgernas rikedom och atmosfärens skiftningar. Så kom han till
Paris 1862, på inrådan av Jongkind, som han träffat i Le Havre. Han
skrev in sig i en elevateljé där undervisningen leddes av en målare vid
namn Gleyre. Monet var ganska ointresserad, men studietiden hos
Gleyre blev i alla fall av stor betydelse för honom, eftersom det var där
han som kamrater fick bl.a. Pissarro, Sisley och Renoir. Genom Pissarro
kom Monet för en tid under Corots inflytande. Litet senare märker man
emellertid i hans målningar där figurstudiet nu blivit dominerande,
en allt påtagligare anslutning till Manet. Batignollesträffarna, då de
unga diskuterade de nya problemen, blev impulsgivande och
stimulerande för Monet. Alla de konstnärer, som skulle bidraga till
impressionismens slutgiltiga utformning, utövade visserligen i så hög grad ett
ömsesidigt inflytande på varandra, att det är svårt att bestämt precisera
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
