- Project Runeberg -  Tidens konsthistoria : bildkonsten genom århundradena / II. Bildkonsten utanför Norden från omkring 1800 till våra dagar /
211

(1948-1950) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Degas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från realism till impressionism

E. Degas, Bomullsbörsen, New
Orleans, 1873. Museet, Pau.
Redan här är den av
amatörfotografierna inspirerade, strängt
line-ära realismen fullt utbildad.
Degas är road av att återge
människor i okonventionellt
vardagliga ställningar.

50-talets slut drag som bryter med Ingres stränghet, den mjukare
atmosfären, en oväntat tillfällig rörelse hos modellen, eller framställningen av
den porträtterade i en för tidens uppfattning uppseendeväckande
okonventionell attityd.

Det förefaller naturligt och konsekvent att Degas efter studier vid
Paris’ konstakademi fullbordar sin konstnärliga uppfostran i Italien, där
han kopierar de florentinska quattrocentomålarna vilka jämte Holbein
stod för honom som idealen bland målare. För honom liksom för Manet
och Renoir var skrupulöst noggranna studier av gamla mästare den
bästa skolan, och det var också, då han stod och målade i Louvren,
som Degas blev presenterad för den två år äldre Manet. Manet gladde
sig åt att äntligen få en distingerad kamrat och Degas kom att tillhöra
hans närmaste krets och undgick inte att ta intryck av de nya ideerna,
även om han inte i första taget släppte sina ärbara ambitioner att bli
historiemålare. Han blev emellertid mer och mer intimt lierad med den
radikala gruppen av konstnärer, som i Courbet såg sin mästare och i
Manet sin ledare, den grupp som fattade som sin uppgift att utan
fördomar återge den omedelbara verkligheten. Men Degas föraktade
Courbet. Han betraktade honom som det förkroppsligade uttrycket för
anarki och proletariat. Och han såg i Courbets konst en själlös hyllning
till tygellösheten. Redan så tidigt som 1862 gjorde Degas sina första
bilder från kapplöpningsbanorna, men en helhjärtad förkämpe för de
nya ideerna blev han aldrig. Ingres hade i alltför hög grad tagit hans

211

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jun 8 21:20:30 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidkonst/2/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free